Aftonbladet – 3 september 1859, sida 2

;Hvilken dårskap! utbrast den förre; et orätt uppfattad fingänslighet har ruinerat dig. Det är ju en riktig galenskap! tillade spanioren, att sålunda bortkasta sin förmögenhet åt en äfventyrare. Han är sop till Marmaduke Burg, min fars broder och välgörare,, svarade den plundrade arfvingen. Jag vore mer. än otacksam, om jag kunde samtycka till att göra honom skada. Godset skall dock. slutligen blifva ert,, anmärkte Lilini med värma; det låg någonting i det ädelmodiga sätt, hvarpå hans unga vän fullgjort sin uppoffring, som anslog en sträng i hans egen själ. Ehuru långsamt, tillade han, så skall, dock försynens rättvisa slutli-en hinna målet.. Från denna dag syntes spånlioren mer än förr vara fästad vid Harry Burg; under car listernas ströftåg och skärmytslingar vakade han med faderlig uppmärksamhet öfver hönom, och denna välvilja hade synbarligen nå-. gon djupare bevekelsegrund. Hvilken denna bevekelsegrund var, skall framtiden måhända upplysa. . Det är nu tid att vi återvända med våra läsare till Granstoun, der Kit Corling, med sin hustru och miss Cheerly tagit sin bostad. SjJunpE KAPITLET. Hör, bäcken sorlar gladt i skuggan under alen Och vinden susar frisk — men i den stilla dalen, Der flit och äfian rår i arbetsveckans tid, Har sabbatsdagen skänkt den trötte lugn och frid. Bulwer. Genast efter Hårolds. resa hade sir Mordaunt återvändt till Granstoun. London var honom förhatligt, ty den trollmakt, som fordom fästat honom vid verlden, var bruten,