Aftonbladet – 1 september 1859, sida 3

Verldens största vapenverkstad. : (Forts. fr. n:r 192.) Handgevären förfördigas ej i Woolwich, utan i Enfield Lock, en by, tolf mil från London vid östra jernbanan. Vi inträda först ismedjan och se huruledes öfververkmäståren utdelar råmaterialierna och emottager det färdiga arbetet. Hvarje smed erhåller stål och jernstänger af sådan tjocklek som passar för det föremål, som han skall leverera. Ur denna försal inkomma vi i den egentliga smedverkstaden, hvarest man kan räkna icke mindre än fem och femtio härdar; dertill komma ånghammare, matrishammare och en mängd andra inrättningar, som menniskosnillet uppfunnit för att spara arbete. Hvad smeden har att förfärdiga får sin skapnad i formar. De enskilta delarne af geväret bestå, som man vet, af-särskilta stycken, af hvilka intet är det andra list. Det skulle blifva särdeles dyrt och tidsödande, om samma arbeta: e skulle förfärdiga alla de olika delarne med hammaren. Dessutom skulle det hos arbetaren fordra en ovanligt stor skicklighet och öfning att göra hvarje del på alla gevären så lik den ena den andra, att de kunde ersätta hvarandra. På detta beror likväl vid sammansättningen at gevären alltsammans. Derföre här man: här strängt genomfört arbetets fördelning: en man förfärdigar blott svanskrufvar, en annan trycken, en tredje hanar o. s. v. Man skulle kunna tro att dessa senare, till följd -af sinoregelbundna gestalt, borde vara svåra att med hastighet förfärdiga i hundratusental, men det sker med underbar snabbhet. En smed drager en hvitglödgad jernstång ur elden och lägger den på en viss del af städet, hvilken är urholkad. Gemensamt med en medhbjelpare hamrar han jernstycket, och efter få sekunder nar han en oregelbunden massa, som passar i städets fördjupningar. Detta jernstycke bildar nu det plumpa ämnet till en gevärshane. Ingendera af de båda: männen hafva annan sysselsättning än ofvanbeskrifna arbete; också veta de så säkert att moderera-sin styrka, också träffa de så noga hvarje punkt, som skall hamras, att det är förvånande. Vana och öf