Aftonbladet – 1 september 1859, sida 3

genom någon tapper bedrift, innan han drog sig tillbaka uppåt bergen, och på samma gång befria de båda engelsmännen. Tag en af mina pistoler, Tomp), sade hans berre och stack ett af dessa vapen i handen på honom. Harry ville lemna en af sina pistoler åt Will, men denne föredrog en musköt, som en urbano hade kastat ifrån sig; den var mera i hans väg, sade han, ock sedan han nu blifvit fri igen, ville han råda hvar och en som sökte hindra hans väg, att akta sig för några raftiga slängar — på. Cumberlands-sätt, sade an. Och han höll sitt löfte, ty då carlisterna lemnade fängelset och sökte att förena sig med sina vänner, som nalkades till deras bistånd, på en väg utanför staden, stötte de på ett regemente: pesteros, som Rodil hastigt samlat för att stänga återtåget. Som det var ganska mörkt. gjorde deras muskötsalfva föga skada. Williem Franklin rusade in, ibland dem och slog omkring sig med muskötkolfven, som han svängde kring ufvudet på sig med samma lätthet som om det varit en fjäder. Men hvar den föll, krossades ett hufvud, och uppmuntrade af exemplet, började carlisterna nyttja sina vapen på lika sätt. : . Christinosgeneralen riktigt skummade af raseri. Femtio uns silfyer,ropade han, för der der engelske jättens hufvud Den utlofvåde belöningen skulle säkerligen hafva frestat många af hans män öka vinna den: men ropet: El Pio Tomasl,hör-: des, och nalacarregui, i spetsen försin trupp, kom i sporrsträck uppför gatan, beväpnad endast med ett ridspö — ty det var blott stunder af verklig fara som han drog sitt svärd. å att