Aftonbladet – 1 september 1859, sida 3

Article Image
samma punkt, så flyger den i stycken. Ett raed dylika plåtar beklädt fartyg skulle således lättare än ett träfartyg förstöras, och vid söndersplittringen skulle plåten förorsaka stor skada bland besättningen. På ett afstånd af 1800 till 2400 fot vore deremot ett dylikt fartyg visserligen kulfast, men dervid uppstår likväl den frågan, hvad ett koncentreradt breåsidelag skulle kunna göra för verkan på detsamma. . SCHWEIZ. Uti Zärich hade en konferens egt rum den 24 Augusti mellan franske och sardinske fullmäktige. En fransk kabinettskurir hade ankommit nämnde dag samt åter afrest den 25. Österrikiske fullmäktigen grefve Colloredo hade den 24 träffats af ett lindrigt slaganfall, men hans tillstånd hade sedan något förbättrats. Det definitiva fredsslutet skulle, enlig Börsen-Halles wienerkorrespondent, vara nära förestående. Restaurationsfrågan skulle alls ej vidröras, utan öfverlemnas till afgörande på vanlig diplomatisk väg. Hvad Lombardiets andel af österrikiska statsskulden beträftar, så skulle Österrike och Sardinien utnämna hvar sin kommissarie, åt hvilka denna frågas lösning skulle uppdragas. Såsom österrikisk kormmissarie nämnes v. Hock och såsom sardinsk en slägting till finansministern. . ÖSTERRIKE. Den nye polisministern br von Hiibner lät den 23 Aug. kalla till sig hufvudredaktörerna för de politiska wienertidningarne: Han uppmanade till ömsesidigt förtroende och försäkrade dem om ett lojalt handhafvande af gällande presslagar. Derpå gaf han dem likväl några fingervisningar, huru man för framtiden önskade se den utländska politiken behandlad. Hvad den praktiska tillämpningen af det nya systemet beträffar, förljudes det, att preventivcensuren, utstrykandet af enstaka satser och ord, verkligen skall upphöra; förekommer i tidningarne någonting misshagligt, blir följden konfiskation, likväl blott såsom en administrativ åtgärd. ILALIEN. Börsen Halles Wienerkorrespondent, som hela tiden framhållit, såsom en mellan kabinetten uti Paris och Wien alldeles afgjord sak, att de italienska furstarnes restauration skulle genomdrifvas, äfven om vapenmakts användande blefve dertill oundvikligt, har uti sin sednaste korrespondens till nämnde blad helt ech hållet vederlagt gina förra påståenden samt uppgifvit såsom. alldeles säkert, att Frankrikes nyaste förklaringar icke lemna något. tvifvel öfrigt derom, att de italienska furstarnes restauration genom franska bajonetter icke mera kan påräknas. Deremot skall Frankrike bemöda sig att vinna Österrike för en europeisk kongress, genom utsigten att nämnde furstars återuppsättande på deras troner skulle kunna lättare åvägabringas genom en dylik kongress. Dessa det franska kabinettets bemödanden skola lifligt understödjas af ryska regeringen. Grefve Linati, borgmästare i Parma, hvilken begifvit sig till Paris för att till kejsar Napoleon framföra ett uttryck af parmesanska befolkningens önskan, har vid sin återkomst kungjort, att kejsaren vid ett den 12 Augusti lemnadt audiens till honom afgifvit följande förklaring: Tillkännagif för den befolkning, som sändt eder till mig, att mina vapen aldrig skola ställa sig emot dess vilja, och att jag ej skall tillåta någon makt att kränka folkets vilja. Turins tidningar, hvilka hittills yttrat sig mycket försigtigt och återhållsamt, påbörja nu att mera oförbehållsamt uttala sig rörande de nyaste tilldragelserha uti Toscana och Modena samt de förpliktelser, som derigenom uppkommit för Sardinien. Opinione förklarar väl, att regeringen är bunden genom öfverenskommelserna i Villafranca, samt är af den åsigten, att hon måste bringa sina förbindelser till Frankrike och Österrike i samklang med förbindelserna mot Italien, men kommer dock till det slutresultat, att Sardinien icke bör med afslag besvara Centralitaliens till dess fördel utfallande manif:station. Vida mindre förbehållsamt. yttrar sig Independenten. Enligt detta blads uppgift skall sardinska regeringen hafva beslutat att antaga Toscanas förslag om detta storhertigdömes förening med Sardinien, men ämnar uppskjuta med att taga landet i besittning tilldess de diplomatiska förhandlingarne rörande dessa angelägenheter blifvit afslutade. Sardinska regeringen skall. hafva hos de neutrala kabinetten rådfrågat sig huru den bör förhålla sig i afseende på annexationsfrågan. Engelska regeringen skall hafva till svar på denna fråga förklarat, att England icke kom-1 mer att sätta sig emot Sardiniens antagande af hertigdömenas önskan att få blifva förenade med Piemont. Centralitalienska staterna hotades af ett anfall af 7000 man påfliga trupper, som voro samlade i Rimini och voro beredda att inmarschera i Romagna, samt af 6000 man, som blifvit utaf hertigen af Modena sammandragna nära Mantua, i afsigt att derifrån uppbryta mot Modena, fördrifva dess närvarande styrelse och åter fatta regeringstyglarne i hertigdömet. Garibaldi hade med de under hans befäl stående trupper marscherat till Po, för att sätta sig emot hertigens anfall. Uti sardinska krigsmisteren sysselsätter man sig mycket ifrigt med bildandet af en: lombardisk armåekår. : Konung Victor Emanuel hade mottagit en deputation från ett sällsksp, hvilket låtit slå en medalj till minne af de ord, som konungen yttrade den 10 Januari detta år vid kamrarnes öppnande. Komitens president, Manconi, erinrade i sitt tal om konungens ord:! ,

1 september 1859, sida 3

Thumbnail