Aftonbladet – 1 september 1859, sida 3

med all sin öfverdådiga tapperhet kände han sig förlägen huru han skulle kunna framtränga vidare. Jag fruktar att vårt företag skall misslyckas,, sade han. Nej aldrig lemnar jag denna plats, svarade Harold, förrän jag förvissat mig om min trofaste väns öde. Då Tom hörde sin herres röst, blef hans ifver att komma ut oemotståndlig. Han rusade till dörren och uppmanade William Franklin och munken att borttaga jernkilarne. Bättre då att vänta litet, sade den gamle mannen lugnt, tilldess all fara är förbi.x Att väntal upprepade ynglingen, i det han ryckte hammaren ur banden på honom; vänta medan de mörda honom, de blodtörstiga bofvarnel z Några kraftiga släg? med hammaren borttogo hindret för dörrens öppnande, och de befriade fångarne rusade ut iförsalen, följda af fader Callighan. ; Är ni sårad, min gode, nådige herre? var Toms första ord, då Harold fattade hans hand. Äro dessa edra vänner? frågade ODonnel. å Ja — och båda äro helbregda, svarade Harry Burg. S .I detta fall, sade den tappre irländaren, är. det bäst att vi draga oss tillbaka, ju förr. dess hellre, El Tio Tomas har redan t stormklockan 1j årt folk har bemäktigat sig Kyrkan och hastar nu till vår undsättning. Då Zumalacarregui gripa staden, h ning att kunna var dertill alltför talri med artilleri. Han hade företagit detta anfall: endast för att sätta skräck i sina fiender för att anRK