Aftonbladet – 1 september 1859, sida 2

ka voro ombord som passägerare, och några unga europger, tog vattnet mer och mer öfverhand, så att intet hopp var öfrigt att räddas, då försynen sände ossen arabisk bombard, vår räddning; men äfven nu mötte svårigheter. Arabiske kaptenen på bombarden begärde 80,000 piaster (en turkisk piaster — 17 öre, således 13,600 rdr rmt) för att rädda oss. Få hade penningar på sig, emedan dessa no: i hvars och ens koffert, och kommissarien ombord ej tillät att dessa finge öppnas. In österrikisk grefve Saluski hade 30,000 piaster på sig och lemnade dem åt den arabiske kaptenen samt lemnade sin person i pant för det återstående. Men härmed var ej saken afgjord; Silistrias befälhafvare hindrade nu passagerarne att begifva sig ombord på det arabiska fartyget och hotade med spänd pistol att nedskjuta den, som vågade stiga ned i båten: Genom qvinnornas böner och tårar dät han ändtligen förmå sig till att låta qvinnor, barn, gubbar och sjuka begifva sig ombord på bombarden söndagsäftonen (den 26 Juni) efter tvenne dagars pinsam belägenhet. Dr Hedenborg rhed fru och dotter voro de första, som kommo i åtnjutaude af denna ynnest; men af Silistrias 350 passagerare förlorade omkring 100 lifvet. KI. half 6 på måndagsmorgonen, den 27 Juni, sjönk fartyget 150 sjömil från land — Lifvet var sålunda räddadt; men vi hafva förlorat allt, skrifver dr Hedenborg, alla våra redbarheter, linne, silfver, kläder, nipper och allt hvad vi genom hushållning kunnat skrapa tillsammans; en förlust, som vi aldrig kunna ersätta. Genomblöta,smutsiga, sönderslitna, kommo vi i land med de trasor vi buro på oss och lefva nu af vänpers och bekantas välgörenhet, ty äfven de penningar vi hade med oss förlorades, öfver 100 Napoleondorer, utom några, som jag hade i fickan.s Utom denna förlust hade dr Hedenborg äfven att beklaga en annan, som derjemte drabbade vetenskapen. Hr Hedenborg, medförde nemligen i en kista omkring 20 utsökta cranier från alla håll, deribland 2 högst märkvärdiga från Thebe, en grekisk skalle; förgyld, med hår och kött fullkomligt bibehållna, och en annan med långt, lurfvigt hår och en mig alldeles obekant form, för hvilken jag åt en antiqvariehandlare i Kairo betalt 6 livres sterling, som jag ansåg för ett ytterligt godt pris, — säger dr Hedenborg, som slutligen tillägger: Alla mina diplomer, dekorationer och manuskripter äro förlorade. Doktor Hedenborg har så länge varit frånvarande från fäverneslandet, att han sannolikt derstädes icke är ihogkommen af andra än vetenskapens idkare och dem, med hvilka han som vetenskapsman stått iberöring; det torde sålunda icke vara ovälkommet, om vi angående, hans personlighet meddela några få notiser. g Han är född 1787 i Heda socken af Östergötland, likaledes skalden Hedborns födelseort. Hans far var soldat. Efter öfvervinnandet af oräkneliga svårigheter och försakelser kunde han, den fattige soldatsonen, ändtligen år 1812 bli student och 1817 stipen diat vid fältläkarekåren. År 1821 yppades för honom tillfälle till en resa i Europa, under hvilken han utvidgade sina kunskaper, och år 1822 blef han. medicine doktor. Följande året anlade ban, utider Berzelii ledning, i det fordna orangerihuset vid Carl XII:s torg i Stockholm den första inrättningen för beredning af artificiella vatten. Är 1825 medföljde han såsom läkare svenska beskickningen till Konstantinopel och har sedan dess tillbragt sin mesta tid i Österlandet, der han gjort vidsträckta resor och hvarifrån Nan litet emellan hemsändt dyrbara samlingar, hvilka till största delen blifvit inlösta för statens räkning. Bland hans skrifter märkas Turkiska nationens seder, bruk och klädedrägter, med kolorerade planscher, samt Resa i Egypten och det inre Afrika, utom talrika uppsatser i Skandia m. m: — D:r Hedenborg är ledamöt af vetenskapsakademien, titulärprofessor, riddare af Nordstjerneoch Wasaordnarne. Sålunda har en förtjent man, hvars sträfvanden i vetenskapens tjenst staten med utmärkelse erkänt, utan eget förvållande genom en olyckshändelse, som det icke stått i hans makt att afvärja, blifvit mec hustru och barn i saknad af det nödvändigaste. Huruvida han eger krafter att öfverlefva d:tta hårda slag, synes svårt att bedöma. I alla fall är han, om någon, ett värdigt föremål för uppmärksamhet af både det offentliga och af enskilda, och då vi med någon utförlighet berättat den olycka, som hemsökt hono n, har detta icke skett utan en viss arriere pensåe, att de, som någonting förmå i ett eller annat hänseende, måtte genom denna berättelse känna sig uppmanade till att bispringa en olycklig familj och åt fäderneslandet rädda en man, som gjort det heder och ännu är i stånd att göra det. rm — Riksdagsmannavalet för hufvudstaden. Vi fullständiggöra nu vår i går lemnade uppgift om huru omröstningen utfallit inom första valkretsen: grosshandlaren LD. J. Hjerta 4879, minuthandlaren Robert Ditzinger 4285, grosshandlaren Rinman 4127, grosshandlaren Schartau 3496, skräddaremästaren Spångberg 175, garfvaren Hesselgren 99, grosshandlaren Schwam 86, fabrikör Almgren. 74, grosshandlaren Anders Berg 66, expeditionssekreteraren Loven, rådman Gråå, minuthandlaren Brinck, minuthandlaren Tjäder och vinskänken Grönstedt hvardera 40, minuthandlaren Georzii 27, gördelmakaren Sporrong 15 och skräddaremästaren Arnell 9 röster. Öfver valet i första kretsen har missnöje blifvit aimäldt af minuthandlarne Pousette, Björling och Unstedt samt öfver valet i femte kretsen af grosshandlarne E. Fröberg och C. F. Settervall. RT — — Underrättelser från Skåne förmäla, att den presterliga agitationen derstädes mot en iriare kyrkolagstiftning åter börjat röra på sig. Bland presterskapet i de begge Göingehäraderna — detta den skånska ultramontanismens rätta hem — äfvensom i Willands och Gärds härader, skall till underskrift cirkulera en till Kongl. Maj:t ställd petition, hvaruti understöd, och allvarligt understöd, begäres af den verldsliga makten emot kyrkliga villoredor och irrläror,. Petitionärerna anhålla derjemte, att Kongl. Maj:t måtte meddela rikets härnäst sammanträdande ständer innehållet af deras skrifvelse, naturligtvis i förhoppning -om un-Jerstöd af några adliga och presterliga stämmor inom riksdagen. Det gör oss hjertligen ondt om de. goda -Göingeprostarne, men vi befara verkligen, att-hvarken regeringen eller ständerna numera skola finnas villiga att lägga hyende under några prelaters maklighet genom att åt polismakten öfverlåta den kamp; msagnnN Djefvulen må hafva grått eller svart hår och vara gammal eller ung, utropade William Franklin, så vrider jag nacken af honom om han gör mig ett dylikt förslag, med lika litet betänkande som om han vore en galen. kattunge. Den blick som beledsagade dessa ord, sade tydligt, att talaren icke skulle behöfva mycken vidare eggelse för att verkställa sin hoFalase som det tillhör presterna, så vida de vilja göra BE Fr EA BO AN MK KR FT