Aftonbladet – 1 september 1859, sida 2

i ståndens särskilta plena, genom allmän omröstning, välja, till en nämnd, sexton personer för hvarje stånd, med uppdrag. att, vid förefallande skiljaktigHeter emellan riksstånden, bestämma valet. Å den utsatta raldagen skride hvarje stånd särskilt till val af konunvg eller tronföljare. Förena sig alla stånden om en och samma person, vare han ansedd såsom af Sverges rikes ständer utkorad. Aro ståndens röster delade ete. — — är gifven. Hafva riksens ständers och Norges storthings val intnäffat på samma person, vare han dagligen utkorad till kommg eller tronföljare. Skulle åter hvartdera riket hafca valt en olika person, förhålles på sätt i riksakten stadgas. 62. Skola riksens ständer gemensamt med Norges storthing, jemlikt riksakten, tillsätta förmyndare för en omyndig konung, sammanträde riksens ständer sist dagen efter den — — — — valet förrättadt. Åro riksens ständer och Norges storthing ense, vare då förmyndare den eller de, som utsedde blifvit, och tillträde styrelsen så fort ske kan. Skulle åter valet i hvartdera viket hafva utfallit olika, förhålles på sätt i riksakten stadgas. Successionsordningen. 2. Dör konung i Sverge, utan att lemna manliga bröstarfvingar, men hans efterlemnade drottnng sig i välsignadt tillstånd befinner, föres regeringen på sätt och med vilkor, 41 och 93 S af regeringsformen föreskrifva, till dess riksens ständer, å den tid regeringsformen utstakar, hunnit sammankomma, då dem tillhör, att, gemensamt med Norges storthing, i den ordning riksakten til bestämmande af de genom förenirgen emelan Sverge och Norge uppkomma koust tutionelia förhållanden stadgar, om regeringens förande förordna. Blifver drottningens lifsfrukt af mankön, förordne då riksens ständer förmyndare för den omyndige konungen, på sätt i 93 4 af regeringsformen stadgadt är. Blifver drottningens lifsfrukt af qvinnokön, träde den af ätten, som efter förstfödslorätt den aflidne konungen i arfsföljden, på sätt 1 utstakar, närmast är, såsom konung till regeringen. s 9. Skulle den olycka tima, att hela konungahuset, inom hvilket arfsrätten till riket räknas, antingen på manliga sidan utginge, eller genom uraktlåtande af hvad denna successionsordning uttryckligen föreskrifver, förlorat successionsrätt, vare tronen 1edig till nytt val, och utkores då, på sätt i 61 rika dagsordningen föreshrifves, ett nytt konungahus? Ofvanstående grundlagsändringsförslag bafva, (efter afslag af Kongl. Maj:ts från 1854 års riksdag hvilande proposition om den arabulatoriska s. k. prinsregeringen) blifvit af alla fyra riksstånden vid sistförflutna riksdag i alla hufvudsakliga delar antagna. Bondestånden önskade likväl att få orden i 39 S R. f. den till tronföljden närmast berättigade prins, uthytta mot ordet kronprinsen, och myndighetsåldern för sådan regent utsträckt till 21 år. Borgareståndet önskade äfven några mindre väsentliga redaktionsförändringar, men vid voering i förstärkt konstitutionsutskott antogos de af konstitionsutskottet ursprungligen uppgjorda, ofvan refererade förslagen med 58 röster emot 21. . Förslagen erfordra nu, för att få helgdem af grundlag ej mindre bifall af pluraliteterna: i alla fyra riksstånden, än äfven konungens: sanktion. Genom antagandet deraf försvunne både frestelsen i framtiden att,såsom tillförne bändt, rikets ständer kunde företaga sig att, för den händelse konungen sjelf varit urståndsatt att föra riksstyrelsen, stifta lex in casu och derigenom, såsom sednast skedde vid förra riksdagen, lagstrid:gt till och med utvidga interimsregentens makt och myndighet utöfver hvad grundlagen medgifver. En sådan partiel utvidgning emot nu gällande 39 regesingsformen innehålles likväl äfven i det nu hvilande förslaget, i thy att en interimsregering för närvarande icke annorlunda än tills vidare kan tillsätta någon ledig syssla, men för framtiden skulle få definitift utnämna till alla undra sysslor än förtroendeembeten — en utvidgsning emellertid, som torde hafva något skäl för sig, isynnerhet med afseende å tillsättningen af domaresysslor, hvilka så litet. som möjligt böra vara beroende ar tillfälliga förordnanden eller godtyckliga endtlediganden. 55 Genom ifrågavarande förslag skulle likaledes den påfallande och betänkliga skiljaktighet, som för närvarande förefinnes emellan riksakten och Sverges grundlagar, i afseende på riksstyrelsens förande, då konungen är derull hindrad, komma att försvinna och de konstitutionella förhullandena de förenade rikena emellan åtminstone i denna deli laglig ordning ordnas. (Forts.)