Aftonbladet – 1 september 1859, sida 2

kom från hufvudqvarteret med order att förse fångarne med allt hvad som munken-begärde. På samma gång gaf Rodil, med vanlig grymhet, befallning att de tre grafvarna skulle gräfvas och telf man hålla sig färdiga att skjuta dem, så snart brefvet var skrifvet. Det var hans mening att Helsmans agent skulle dela samma öde som hans landsmän. För att vinna så mycken tid som var honom möjligt, hade munken många invändningar att göra, först mot bläcket — det var för tjockt:— och sedan mot papper och pennor — nya måste anskaffas — så att när allt var anskaffadt honom till nöjes och han ej kunde finna någon vidare förevändning till uppskof, fattades det blott en qvart till midnatten. Sätt er och låtsa skrifva, sade han till Tom ; eller vänta, skrif någonting, hvad som helst. Den. der kaptenen är en slipad bof och vaksam som ett lodjur och kan lätt komma på det infallet att titta in emellanåt för att se huru det lider med brefvet., Jag skall skrifva till Nora, sade ynglingen. Det namnet låter irländskt, inföll den gamle mannen. z Och Nora är en irländsk flicka,, svarade den förre; lika vacker och god som någon, hvilken gifvit en redlig yngling ja. Må himlen välsigna eder, och måtte ni helbredgda komma tillbaka till henne! Detta är min varma bön, ty Spanien är ett olyckligt land nu, hurudant det än förr må hafva varit. . Tom hade nu börjat sitt bref och fortsatt att skrifva en half sida, då han studsade vid ljudet af aflägsna rop och häftigt skjutande, Nu,barn, skrek fader Callighan, skall jag visa er hvad jag menade med att skila eken! Hjelpen mig nu båda två, ty det gäller våra lifl