Aftonbladet – 1 september 1859, sida 2

1:o Angående riksstyrelsens förande då komm gen vistas utom Sverge och Norge, eller är sjuk. Som bekant är, stadgas uti nu gällande grundlag, att, när konungen vistas utom sina riken, eller blifver så sjuz att han icke regeringsärendena vårdar, styrelsen skall, med vissa maktinskrönkningar, förvaltas af statsrådet; att, om konungen dör innan tronföljaren uppnått myndighetsålder ellet oin hela konungahuset på manliga sidan utgår, styrelsen föres af statsrådet med all konungslig makt och myndighet. Deremot stadgar riksakten, att vid alla de tillfällen, då, efter Sverges och Norges grundlagar, rikets styrelse föres af statsrådet, begge rikenas statsråd skola sammanträda till lika antal svenska och norska ledamöter för att förestå rikenas styrelse, under namn af Sverges och Norges interimsregering, hvarom intet ord finnes i våra grund lagar, lika litet som föreskrifterna i riksakten, huru förhållas skall vid val af tronföljare eller konung eller förmyndare för omyndig konung, i Sverges grundlagar omförmälas. De nu hvilande förslagen åsyfta att rätta dessa missförhållanden genom dels ändringar, dels tillägg i.39, 40, 41, 42, 43, 51, 91, 93, 94 och 95 SS regeringsformen samt i 4, 6, 7, 9, 10, 11, 23, 26, 41, 61, 62 SS riksdagsordningen och slutligen 2 successionsordningen, hvarigenom jemväl riksakten af den 6 Augusi 1815 skulle bringas i närmare öfverensstämmelse med grundlagarne. Vi införa här de paragrafer, deri någon förändring af innehållet är föreslagen, men upptaga icke utrymmet med de deraf följande ändringar i redaktionen af andra paragrafer. Vi utmärka med kursiv stil de delar, hvilka blifvit fö eslagna att ändras eller tilläggas. Regeringsformen: 39. Vill konungen utom Sverge och Norge resa, meddele han statsrådet in pleno denna sin föresats och inhemte dess tankar deröfver, på sätt 9 4 omtalar. Besluter konungen derefter sådan resa och den verkställer, befatte sig ej med rikets styr lse eller utöfve den konungsliga makten, så länge han utom sina riken vistas, utan föres riksstyrelsen under hans frånvaro af den till tronföljden nä mast berättigade prins, om han uppnått den ålder, som i 418 sägs. Han swyre såsom regent med all konungslig makt och myndighet, enligt denna regeringsform; dock må han ej adeligt stånd och värdighet förläna, eler till grefligt och friherrligt stånd upphöja, eller riddarevärdighet utdela, äfvensom alla lediga förtroendesysslor endast tills vidare kunna förvaltas af dem, som regenten dertill förordaar. Finnes ej prins, som, efter hvad nu bestämdt är, eger att riksstyrelsen öfvertaga, eller är han af sjukdom eller af vistande utom Bverge och Norge derifrån hindrad, då skall en interimsregering så sammansatt, som i 2iksakten till bestämmande af de genom föreningen emellan 3verge och Norge uppkomne konstitutionella förhållanden är stadgadt, tillträda riksstyrelsen, hvilken den eger att föra med samma makt som regent. Interimsregering afäde styrelsen, då den af regent kan öfvertagas. Inar det fall, att styrelsen skall af regent eller internsregering öfvertagas, föres den, tilldess sådant kan ske, af statsrådet med samma makt, som regent. Huru förhållas skall, derest konungen längre tid än tolf månader ur riket blifver, derom varder i 91 stadgadt. 40. Blifver konungen så sjuk, att han icke regeringsärendenz vårdar, förhålles med riksstyrelsen, som i föregående bestämmes. 41. Konung vare myndig vid fylda aderton år. Lag samma vare för den till tronföljden närmast berättigade prins. Dör konung innan tronföljaren denna ålder uppnått, föres styrelsen af interimsregering, enligt 39 S, i konungens namn intill dess rikets ständer sammankomma, och den förmyndarestyrelse. riksens ständer, jemte Norges storthing, i enlighet med riksakten, förordna, riksstyrelsen tillträdt. — 42. Skulle den olycka tima, att hela konungahuset, inom. hvilket arfsrätten till riket räknas, på manliga sidan utginge, skall, intill dess nytt konungahus blifvit utkoradt och den valde konungen regeringen tillträdt, styrelsen föras af regering, på sätt iS 39 sägs. 43. Går konungen i fält, eller till aflägsnare inrikes orter eller till konungariket Norge reser, förordne tre ledamöter af statsrådet, under den ordförande, som han, antingen ibland prinsar af sitt hus eller ibland statsrådets ledamöter, särskildt nämner, att föra regeringen i de mål, konungen föreskrifver. Med de mål, konungen då sjelf afgör, förhålles på det sätt, som 8 stadgar. Hvad nu om konung sagdt är gälle ock i afseende på regenten, då riksstyrelsen af honom wtöfvas. 91. I en händelse 39 omtalar, att konungen efter företagen resa utöfver tolf månader ur riket blifver, sammankalle regenten eller regeringen, genom öppet påbud, rikets ständer till allmän riksdag, och låte kallelsen inom femton dagar efter berörde tids förlopp uti hufvudstadens kyrkor samt skyndsamligen i de öfriga delar af riket kungöra. Sedan konungen derom underrättad blifvit, men han ändock icke till riket återkommit, tage rikets ständer, jemte Norges storthing, i öfverensstämmelse med riksakten, den författning om rikets styrelse, hvilken de nyttigast finna. 93. Då konung dör och tronföljaren ännu omyndig är, utfärde regeringen kallelse å rikets ständer, hvilken kallelse inom femton dagar efter konungens död skall i hufvudstadens kyrker och vidare i riket kungöras. Rikets ständer ege, gemensamt med Norges storthing, i den ordning riksukten bestämmer, ätt utan afseende på något den aflidne konungens testamente, angående riksstyrelsen, förordna en eller flera förmyndare, som, intill dess konungen myndig blifver, regeringen i dess namn; efter denna grundlag, må utöfva. 94. Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den konungaätt, hvilken arfsrätten till riket uppdragen vore, på manliga sidan utginge, kalle regeringen inom den i föregående stadgade tid efter den siste konungens död, riksens ständer till allmän riksdag. Riksens ständer skola då, gemensamt med Norges storthing, på sätt riksakten stadgar, ett nytt konungahus utkora, med bibehållande af denna regeringsform. Riksdagsordningen. 41. Statsrådets och högsta domstolens samtliga ledamöter, äfvensom justitiekansleren och justitieomplena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje stånds särskilta ordningar stadga, dertill berättigade äro; dock för statsrådsledamot det fall undantaget, då honom enligt regeringsformen uppdraget är att vara medlem af regering. I utskott eller val till utskottsledamöter må icke någon af förenämnda personer deltaga. Ej må någon — — — — öfvervara. 61. Då val till konung eller tronföljare skall budsmannen kunna ej säte och stämma i sitt stånds