Aftonbladet – 29 augusti 1859, sida 2

Pe a rer fd re TNE ERAN ÄG lägga sitt ogillande i handling genom att om onsdag infinna sig vid omröstningen. Förberedelser till hufvudstadens riksdagsmannaval. Sammanträde i första valkretsen. Valmännen i första kretsen (en del af Nicolai och en del af Maria församling) voro i lördags afton källade att allmänt sammanträda å mindre börssalen, dervid äfven de såsom kandidater för kretsen ifrågasatta personer voro anmodade att komma tillstädes för att gifva valmännen del af sina åsigter i några af de vigtigaste riksdagsfrågorna. Omkring 120 personer voro närvarande och man utsåg till. ordförande: Åldermannen Spångberg, som efter några inledande ord om ändamålet nted sammankorsten anmodade de närvarande att gifva tillkänna hvilka: kandidater de kunde hafva att föreslå. Flera röster nämnde härvid grosshandlaren Hjerta och handlanden Robert Ditzinger, hvarjemte en person, grosshandlaren Österman, såsom kandidater uppgaf hrr Sc tau och Rinman: Af de sålunda uppgifna voro endast de två förstnämnda tillstäd:s och sedan de närvarande på fråga af ordföranden förklarat sig önska höra deras politiska program, uppträdde först Hr Hjorta: Det är visserligen icke utan förlägenhet som jag framstår i denna ärade församling, då det är fråga om någonting så nytt i vårt statsskick som att en föreslagen kandidat skall uppträda med ett slags politiskt program;men då jag sjelf i en annan valkrets förordat denna metod, såsom en förberedelse till riksdagsmannavalen, har jag icke vid detta tillfälle bordt underlåta att infinta mig på kallelse, sedan jag förmärkt att ett visst antal af-1:sta kretsens valberättigade invånare velat uppföra mig såsom kandidat och skänka mig sitt förtroende. Utan något slags anspråk på att hvad jag här yttrar skall kunna ge något stöd åt min kandidatur eller gifva en mera fullständig föreställning om mina politiska åsigter, än den valmännen möjligtvis kunna hafva inhemt:t af mina föregående yttranden såsom representant eller af min publicistiska verksamhet, vill jag dock till en början be att få nämna några ord om orsaken, hvarföre jag, såsom jag äfven på ett annat ställe yttrat, icke, i motsats mot en ledamot af en annan valkrets, anser det vara opassande att tillkännagifva sin tanke i några mera vitala riksdagsfrågor. Jag föreställer mig nemligen, att då hvar och en, som icke vill undandraga sig att ifrågakomma till riksdagsman, på förhand måste bereda sig på, att i en rådplägande församling allt hvad han yttrar blir af snabbskrifvare upptecknadt, för att sedan underkastas efterverldens dom, kan det icke vara farligare att uppträda i en trängre krets, der det gäller att låta dem, af hvilkas förtroende det beror om man skall beklädas med representantkallet, erfara hvilka grundsatser man hyllar och ämnär förfäkta; och detta är också ett skäl bvarföre jag hörsammat kallelsen. Men i afseende på min kandidatur har en betänklighet uppstått; den nemligen, huruvida icke grannlagenheten fordrat att jag undandragit mig densamma, på den grund, att jag redan under flera riksdagar utöfvat representantkallet såsom ledamot af ett annat stånd. Jag har li väl, sedan förändring skett af 14 S R. O., hvarigenom en adelsman, som tillika drifver borgerlig näring, synes vara valberättigad och valbar till borgareståndet, sedan magistraten på denna grund uppfört näringsidkande frälsemän i röstlängderna och denna magistratens åtgärd blifvit laga kraftvunnen, trott mig böra taga för afgjordt, att det icke skulle innefatta för mycken framfusighet att begagna sig af denna rättighet, och att det snarare borde anses som: en heder att blifva riksdagsman på grund af medborgares förtroende, än att blifva det i följd af tillfälligt tillkomna rättigheter, som för öfrigt af mig endast kunna begagnas på grund af fullmakt. Jag tror icke att det bör vara mera hinder för en adelsman att sitta i börgareståndet, än för en sådan att sitta i presteståndet, lika väl som en prest eller borgare kan såsom cäput eller genom fullmakt vinna inträde på riddarhuset. Hvad beträffar mina politiska åsigter och mina tankar om några af dagens vigtigaste frågor, är jag I. visserligen beredd ätt, på tillfrågan, deröfver inlåta mig i svaromål, men jag skulle dock tro, att mina tänkesätt äro temligen kända af de yttranden jag I förut haft såsom riksdagsman; och om jag nu tilläter mig att yttra någonting i afseende på dem vid detta tillfälle, ber jag att det måtte anses mindre såsom en önskan att upptaga herrarnes tid än som ett behof å min sida att få med några ytterligare skäl motivera vissa af mina åsigter. Jag har dervid trott mig främst böra nämna frågan om svenska folkets representation, emedan den ligger närmast till hands just i följd af förändringen i borgaåreståndets representationssätt och de köntroverser samt öfverläggningar, som derigenom uppstått angående valordningen, hvilka också bragt å bane flera vigtiga principfrågor. Då jag hade äran blifva invald i den komite, som först afgaf förslag i afseende på valordningsfrågan, så biträdde jag den grundsats, att man borde, vid uppgörande af bestämmelser i afseende på rösträtten, så mycket som möjligt bringa till en sanning det stadgånde i våra grundlagar, att representanterna skola utgöra svenska folkets representanter, icke endast representanter för de rikare: Samma åsigt har jag också allt från början af min publicistiska bana och såsom riksdagsman tillhört. Då år 1848 fråga blef om en mer betydande ändring i svenska representationssättet och reformsällskapet var samladt, förenade sig, såsom bekant, detta sällskap om ett program, som hvilade på en ganska demokratisk grund, och det var då aniedning att tro, det ett större antal, med sympatier från nationens sida, skulle hafva gått ganska långt med. detta program, om icke händelsen så fogat, att i detsamma en splittring uppstått inom sällskapet på den grund att man fick höra talas om ett representationsförslag, som skulle komma från regeringen. Detta föranledde flera ganska betydande ledamöter af reformsällskapet att affalla från Dämnde program och alldeles hälla sig åsido, under det de gjorde en reservation och afvaktade hvad som skulle komma från regeringen. Herrarne torde påminna sig hvilka hufvudgrunderna voro i det förslag, som sedermera af regeringen framlades. Det innefattade ett 2-kammarsystem, bygdt på en röstberäkning i. 2 afdelningar med det 3. k. strecket emellan; den nedre innefattade en graderad skala, den öfre lika röstberäkning, men dock så, att det fordrades ganska hög census för att vara valberättigad och valbar. Då sedermera inom reformsällskapet fråga blef om att yttra sig öfver detta regeringens förslag, så voro alla anhängare af reformsällskapet i en ganska betänklig ställning; å ena sidan var det program rubbadt, om hvilket de, som mest nitälskat för representationsreformen, förenat sig; å andra sidan hade man den förhoppning, att om regeringens förslag antoges, skulle. man kunna erhålla någoting annat än den fyrdelta representatioven, om hvilken alla voro öfverens att den nödvändigt borde förändras. Det torde icke kunna läggas någon till last, om man i en sådan sakernas ställning var ganska villrådig om hvad som borde göras: antingen ,uppoffra en del af principen, för att komma till ett mindre resultat, eller göra detta om intet genom att hålla sig till principen. Det var vid detta tillfälle tvehogsenheten i synnerhet hos mig var större än hos någon annan, emedan jag då var; RETA RN TGS då rn, 4 is ttttje a OS RR rn An KR Fi Lr åiN RR NE MO U fr fu böra 03 Sn a