Aftonbladet – 27 augusti 1859, sida 2

gelse, förvärfvad genom att öfverväga af kandidatens offentligen uttalade grundsatser? Mellan de allmänna fraser, vid hvilka hr Wilander befarat att man skulle stanna, och de specialiteter i afseende å hvilka ingen kan eller bör binda sig, är det ganska lätt att finna en medelväg och att uttala sig så att valmännen kunna veta hvar de på det hela taget i den eller den fråga hafva en kandidat. (Talaren illustrerade detta genom att exempelvis angifva huri man, utan att ingå i specialiteter, kunde gifva tills känna sin hu.vudåsigt i representationsfrågan, i tullfrågan, i finansoch bankfrågorna, i anslagsfrågorna 0. s. v.). Man kan ganska väl ändra åsigt i en och annan specialitet, utan att derföre vika ifrån sina sålunda uttalade hufvudgrundsatser, och då detär deri jag anser det angeläget för valmännen att känna hos de kandidater, på hvilka de skola rösta, så har jag biträdt förslag. t att uppfiiahda kandidaterna att offentligen framträda. ; Protokollssekreteraren Ekström: Hvad som reda blifvit an ördt borde tillräckligen ha ådagalagt, att professor: Wilander misstagit sig i sin förmodan, att den af honom uttalade åsigt delades af de närvarande; men-då han yttrat, att ett kandidaternas offentliga uppträdande skulle härstädes, der det förut ej varit brukligt, vara både otjenligt, olämpligt och otillständigt, så bör jag få upplysa att åtminstone danskarne icke ansett införandet af ett-sådant bruk förtjent att betecknas med dessa tre predikater. I 23 8 af deras grundlag stadgas tvärtom, att ningen kan vid valet komma under ompröfning,: som icke sjelf har ställt sig och dertill blifvit förordad af minst en bland kretsens valmä-, och i 29 tillägges att ssåväl ralmännen som kandidaterna skola hafva tillfälle atr ututtala sig inför församlingen och at besvara de frågor, som de tillstädesvaraudt kunna före!ägga dem Detta danskarnes föredöme, af hvilket man vet att de funnit sig väl, torde om möjligt, rubba hr Wilanders öfvertygelse. Det är eljest att befara, att den kandidat, hvilken på det sätt som professor Wilander besvarar sina valmäns uppmaning att gifva tillkänna sina åsigter, icke kommer att finna många röster i valurnan. (Allmänt bifall). Professor Wilander trodde, att det funnes andra sätt att utröna valmännens åsigter. Om man i det enskiltalifvet söker en person att åt sig utföra ett uppdrag, så vänder man sig till någon bekant och hörer sig för om personens lämplighet. På det sättet får man vida bättre veta hvad han går för än om han sjelf uttalar sig. Och då detta är förhål.andet i det enskilta lifvet, hvarföre skulle ej detsamma gälla äfsen allmänna värf, isynnerhet som man hittills öfver allt i landet förfarit sålunda och deremot, det offentliga uppträdandet är ett nytt, förut ej här praktiseradt sätt. Det vore en helt annan sak i Danmark, der sådant af grundlagen föreskrifves; men då det här hvarken vore föreskrifvet eller vore praxis, så måste tal. bestrida lämpligheten deraf. , Målaren Sjöblom trodde icke att någon riksdagsmannakandidat vill stå en sådan examen, och äfven om han gör det, hvem borgar för att han håller ord. Tal. yrkade derför att man måtte genast skrida till profval. Hr Hjerta erinrade, att det ju icke kunde vara fråga om att förhindra det äfven andra, än de som appträdde, kunde komma i fråga. Personer kunde ju finnas, som genom föregående verksamhet, t. ex. i kommunala värf m, m., vore tillräckligt kända af valmännen. : Fråga uppstod nu, huruvida profval skulle vid detta tillfälle företagas eller sammankomsten fortsättas om måndageftermiddagen kl. 6; derförinnan hrr Schwan och Lovån vore att återförvänta till staden. Den senare meningen, som understöddes af flera valmän, blef församlingens beslut, och det öfverenskoms tillika, att vid måndagens sammanträde, sedan man hört de kandidater, som möjligen komma tillstädes, profval skule ega rum. Slutligen beramades, att nästa möte skulle hållas i en något större och lämpligare l-ka!, der förhandlingarne icke stördes genom bullret af förbifarande vagnar.