Aftonbladet – 27 augusti 1859, sida 2

iOIDIlalalut VvVagllal Hos redaktionen af Aftonbladet anbhålles ödmjukast om plats för nedanstående rader: Handtverksföreningens sammankomst i valfrågan den 23 Aug. Då detta sammanträde dels var besökt af en ganska talrik samling och dels varit, t. ex. 1 Aftonbladet, rätt utförligt och riktigt refereradt, så totde detsamma vara tillräckligt bekant. Några ord defom af en handtverksidkare, som. med stor ledsnad såg, huru lätt en församling kan afstå från sina en gång yttrade åsigter och antaga rakt motsatta, blott genom en persons maktspråk och trug, torde dock icke varä ur vägen. Att detta sammanträde var beramadt af ett litet kotteri, som är bekant för sina konservativa tänkesätt och en segt fasthängande skråanda, betviflade troligen få af de till mötet samlade personerna. Men att nu, sedan man vid valordningsfrågans : behandling tydligen setty huru majoriteten af borgerskapet anslutat sig till det politiska framåtskridandets sak, alt nu, sägä vi, ett litet kotteri skulle våga framställa -ådana kandidater som af hr Hesselgren föreslogos, kunde väl betviflas. Det var visserligen ait förmoda, att hr Hesselgfen och hans blinda verktyg skulle försöka undantränga de namn, som ingifvit de konservativa farhågor, samt föreslå en eller annan af skråordningens kämpar; men att hr Hesselgren skulle hafva nog hård panna att på en gång framställa icke allenast brr Schartau (!), Brinck, Spångberg, Almgren, Lundh, 0. 8. V., utan dertill äfven hrr Rydqvist, Öhnell, -Ahlsell, Wilander o. s. v., det hade väl ingen kunnat tro. Att br Hesselgren skulle såsom ordförande så våldföra sig på de samlades rättigheter och önskningar som nu skedde, skulle ins. före s:mmankomsten bestämdt ansett omöjligt. Också hoppas ins. att hr Hes selgren gjort sin kandidatur rakt omöjlig för de väljande, äfven om han, emot förmodan och oaktadt de fören samvetsgrann man verkligen I indrande omständigheter hvari han befinner sig, skulle vilja låta tvinga sig (sic) att framstå såsom kandidat. Intet annat än den hos oss vanliga tafattheten, undseendet och den vid tillfället allt för långt uttänjda fördragsamheten kan förklara, buru det var möjligt att de närvarande kunde till den grad glömma sin värdighet, att de nedläto sig att mångfaldigt upprepade gånger afböra och: med acklamation understödja de osmakliga bönerna till hr Hesselgren, att han måtte godhetsfullt ändock åtaga sig kandidaturen. Undertecknad får af all kraft reservera sig emot detta, åtminstone icke värdiga sätt att förblanda person med sak. Man kan vara den mest hederliga, intagande, vänfasta och dertill genom olyckans nycker mest intressanta person, utan att derföre i ringaste mån besitta förmåga eller förtjena förtroende till det vigtigaste politiska kall, hvartill medborgaren kan upphöjas. Aftonbladets berättelse om sammankomsten var i alla delar riktig, och ins. vill blott tillägga, att den beskedlighet och undfallenhet, som visades både hr Hesselgren och hans vänner, var så mycket mer förvånande, som det icke var svårt att höra de kringstående personernas missnöje och ganska högljudt ytrade klander öfver hela den usla tillställningen, pöfverrumplingen. O. s.-v. Sådant var åtminstone förhållandet omkring ins. Sanningen ir, att hr Hesselgren sökte, med våld och lismeri förenadt, påtvinga församlingen ofvanstående kandidater, hvilkas namn numera i politiskt hänseende kunna kallas förhatliga. Unler tiden förstod han att i största hast och senom ett konstgrepp, värdigt hr Philippe, åta utvotera hr Hjerta. I stället att nemligen åsom han sade låta församlingen medelst acslamation afgöra, hvilka kandidater af de geiom tidningarne bekantgjorde som skulle anagas, och således begynna med dem, som enigt hans kuriösa uträkning hade största proabilitet för sig, vände han nemligen upp och ed på listan sålunda, att hr Schwans namn om först och hr Hjertas dernäst. Sedan nu r Hesselgren väl urladdat sitt missnöje med r Schwan, och fastän han redan uppgifvit tt hr Schwan afsagt sig förtroendet, så tillpordes försämlingen, som äfven svarade nej. lu framställdes frågan; om de närvarande önkade hr Hjerta, Då nu lika många ja som