Aftonbladet – 25 augusti 1859, sida 3

58 och hr Cedergren 141. Derjemte föllo 8 röster på hr Söderstedt, 3 på hr Uppling och 1 på hr Rundström. Efter omröstningsresultatets tillkännagifvande yttrade ordföranden: Sedan nu frågan om kandidatervå är afgjord, bar jag blott a ord att ti Z adsom k fästa ur 2 Hvad jag som yngling brann för, det skalljag också veta att som man förfäkta, så länge min själ är mäktig af tanke och känsla samt min tunga icke sviker de begge sin tjenst. Med detta löfte upplöser jag denna sammankomst, tackande eder, mina herrar, för den ordning och frid, som derunder varit rådande, samt tagande på samma gång afsked af Augustidagens herrliga sol, under hvars öppna öga vi varit samlade och som icke en enda gång mulnat derföre att den bevittnat ett fritt folks öfverläggningar för sitt och det gemensamma fosterlandets väl. nder en storm af jublande bifallsrop afslöts 4:de distriktets. sammankomst. Profval i femte kretsen. Valmännen i femte valkretsen, hela Katrina samt södra och vestra delarne af Maria, voro till går eftermiddag sammankallade i Katrina nya skolhus för att sämråda angående uppställandet af kandidater till riksdagsmän för kretsen. Den offentliga kallelsen var af den liberala distriktkomitn utfärdad till samtliga valmän; men dessutom hade ett annat parti, bland hvilket bankokommissarien Kolmodin och fabrikör Almgren särskilt vid sammanträdet uppgåfvos hafva varit verksarmmma, inbjudit alla dem, som ansågos dela detta partis åsigter, att vid samma tid och på samma ställe infinna sig. Samlingen hade sålunda blifvit mycket talrikare än man måhända eljest haft tillfälle få se, och utgjordes af mer än en tredjedel utaf hela antalet af distriktets valmän. Der bemärktes ett större antal utaf de betydligare köpmännen samt flera embetsmän. Fabrikör Lindeström öppnade förhandlingarne såsom ordförande i den liberala distriktkomiten med en anmälan, att han gjorde det på uppdrag af det ena partiet och med begifvande af det andra. Dervid upplyste han äfven huru dessa olika meningars anbängare kommit att nu sammanträffa. För öfrigt yttrade han sig ungefär i följande ordalag: Fiendtliga politiska partier sönderslita lyckligtvis icke vårt fädernesland; allra minst äro våra kommuner deraf störda. Folket, under vanliga förhållanden lugnt och kallblodigt. sedan hedenhös våndt vid friheten, har inga öfverspända mål; dess enda öuvskan är, hvad våra konuvgar, riktigt uppfattande grundtonen i folkets känsla, uttryckt i sina valspråk: Rätt och sanning samt Land skall medJag byggas.. — Att skilda åsigter i hvarjehanda ämnen emellanåt framträda, är blott en uppenbarelse af lif, ej af strid. Så pu i fråga om riksdagsmannavalet. Alla äro vi ense om att dertill skola utses. redbara och sjelfständiga män, med förmåga att följa med och bedöma frågorna; men dermed är det slut med enigheten. Hela den politiska nomenklaturen kommer nu upp på tapeten. Man får se hvita, grå, till och med i rödt stötande färger, demokrater, aristokrater, rojalister, byråkrater, prohibitister, skråmän, stationära, konservativa, liberala och Gud vet allt hvad. Ur detta virrvarr måste dock någonting fram, och I det är pluraliteten ensam, som har makt att framtrolla det; hennes tycke gäller, och dermed få vi vara belåtna allesammans. — Det gälde nu att utröna hvad åsigt om kandidaterna pluraliteten hade, och han ville derföre anmäla deras namn, som hittills honom veterligt varit ifrågasatta. De voro i främsta rummet fabrikör Michaelsson, som likväl beklagligtvis i följd af sjukdom måst äfsäga sig förtroendet, samt vidare bryggaren Rosenqvist af Åkershult, handlanden Kihlman, fabrikörerna Almgren och Askergren, tullförvaltaren Ahlsell, handlanden Brinck, kakelugnsmakaren Pettersson, bryggaren P. Bjurholm och kamrerarenLooström, hvarjemte äfven han sjelf varit ifrågasatt. (Hr Lindeström nämnde sålunda sig sjelf i sista rummet, fastän man senast från början af valagitationen fäste sin appmärksamhet vid honom och han vid ett föregående profval erbållit de flesta rösterna.) Nu anmodade han de närvarande att, om de nade några andra kandidater, uppgifva sådana, varefter ban ansåg att man borde skrida till profval. med: slutna sedlar, för att med säkernet utröna hvilka bland de föreslagna kandilaterna hade bland de närvarande de största sympatierna. Först borde man likväl förena sig om en ordförande. Efter något ordande härom fick man hr Almgren att åtaga sig funktionera såsom samnankomstens ordförande. Hr Kolmodin erhöll först ordet och förorlade till riksdagsmän för kretsen handlanden Brinck och tullförvaltaren Ahlsel!. Så snart an nämnt den förres namn, hördes talrike op af Nej!-nej! Detta gaf talaren anleding att afråda från att på detta sätt afgifva opinionsyttringar och önskade att man måtte genom röstsedeln vid profvalet uttala sin menings Icke desto mindre upprepades samm: rej! nej! från en stor del af de närvarande. lå br Ahlsells namn nämndes. Af särskilta personer nämndes derefter såsom kandidater garfvaren von Kock, bryggaen och riddaren Wertmiller, grossbandlarne Setterwall, Weber och Frestadius j:r samt farikörerna Elde och Söderberg. Hrr Wertnöller och Frestadius undanbådo sig att ifråsakomma. M R Hr Lindeström uppträdde med anledning ar ir. Kolmodins rekommendation för hr Ahl mot embetsmäns insättande i borgarestånr Ian erinrade :dervid. om tvisten emellan gre RR gg Aftonen innan den utsatta tiden tillända.!b