Aftonbladet – 25 augusti 1859, sida 3

OM I återtog fursten, vänligt ombytande samtalsämne, men det är åtminstone redligt menadt. sen, mina herrar, huru vi sjelfva äro logeradep, tillade han och såg sig omkring i det torftigt försedda tältet, som var föga bättre än det, som carlistgeneralen hade anvisat dem, voch skolen icke mäta vår gästfrihet efter tillgångarna. Är det er mening att återvända till Frankrike?s De unga främlingarne meddelade honom förlusten af sina tjenare och omöjligheten af att de kunde lemna lägret innan de förvissat sig om deras öde. i Så bör en sann ädling tänka, sade konungen, vänd till sin minister. Se till, min vän, att dessa unga engelsmän erhålla allt bistånd. Jag skall sjelf tala med Zumalacarregui. Vi måste våga något för avt bevisa vår tacksamhet., Harold och Harry hade båda för mycken takt för att meddela hans majestät att generalen redan gått honom i förväg genom att lofva all möjlig omsorg för fångarnes befrielse ur christinos händer — det enda sätt den olycklige fursten egdeatt visa sin erkänsla för den tjenst de gjort honom. De bugade sig under tystnad och aflägsnade sig. . . Under andra förhållanden skulle bergsbohalfvilda och cgendomliga utseende. ka Oden y Hig intres ; nu var doc! dt genom den oro de måste kä games belägenhet. Ton: hade varit mc m en bror än en tjenar: för sin. unge herre. Det. var en. sådan tillgifvenhet, som låogvarig tjenst och orubblig trohet väl förklara och rättfärdiga. ; Hvad skola de väl säga på Granstoun om OM utan honom ? frågade han i och serat de u deras sir