Aftonbladet – 25 augusti 1859, sida 3

Aftonen innan den utsatta tiden tilländalupit skickade generalen efter dem. Vid i komsten i hans tält funno de honom i lif. samtal med den saktmodige gamle manj nen, som han vid föregående tillfälle kallat Ximenes, ehuru han af soldaterna vanligen benämndes kardinalen — efter sin: ryktbare namne; som med så mycken lycka styrde Spanien under Carl. den femtes minderårighet. Hurudant är deras öde? frågade Harold ifrigt. Detta var det första ord som talades på någondera sidan. Zumalacarregui räckte honom sin hand och log, i stället för att känna sig förnärmad jöfver den ; häftiga frågan; han var en af I dessa naturer som ställa känslan högre än i etiketten. ? I ären lyckliga, mina herrar,, sade han; de lefva ännu. Rodil har för en gång visa mensklighet emot dem, som råkat i-hans våld. I Himlen vare tackl utropade båda de uvga Männen med värma. sOch ni dernäst, herr genBtal, tillade ; Harry, ty utan er skulle, som jag fruktar, lära sak vara utan hopp., j j De meddelade honom sitt samtal med -konungen och det deltagande hans majestät täcktes visa i denna sak. I ja för dessa herrar de ufide:rättelj a e chefen och nickade ät spionen, som hittills förblifvit tyst. Efter att hafva gifvit denna befallning, återtog chefen sin plats vid bordet och började se igenom divisionsgeneralernas rapporter, som just nyss blifvit honom tillsända. aJag har en son, började den gamle mannen lugnt, som är chef öfver Villafrancaz urbanos i Rodils arm Det var ett deta chement af hans regemente, som blifvit skickadt för att bevaka gränsen, ty rebellernas