Aftonbladet – 23 augusti 1859, sida 3

Kurir från Paris. , Den 16 Augusti. Den stora händelsen: Intåget — Som freden är 8c. c. — Turcos,. — Åter persiska diplomater — Storfrämmande — Lagrar och — rökmössä! — Medelhafvet ännu väntande på sin Columbus — En-munk i franska akademien — Fransk konstkritik; mademoiselle Hebe och den store svenske tragikern Hastim — En -tambour-major utan like och hvad man görer med en baton. Den stora händelsen är då gudskelof förbi. Lyckligt och väl. Utan nerramlade läktare, utan öfverridna fruntimmer och barn, utan orsinska bomber, utan egentligt hällregn, -blott med en enda god skur, som snart gick öfver. Jag säger: gudskelof, af mångaskäl. Framför allt, -.emedan vi då ändtligen kunna hoppas att få något annat än detta att höra talas om. Ty i dessa sista veckor här nu frågan om det stora intåget till den grad uppslukat alla andra, att det i sanning var synd öck skam, och dessutom verkligen började bli icke så litet ledsamt. Detta när ett stort folk koncentrerar hela sin uppmärksamhet, hela sin själs ifver och värma, hela sitt bättre jag i intresset för några — triumfbågar och några gatudekorationer, faller lätteligen från det sublima ner till det barnsliga, och då man icke har lof till att förarga sig deröfver, slutar man medsatt istället blifva på förhand bjertligen led vid alltsammans. Festen har för öfrigt obestridligen varit vacker, pompös, stolt; ni finner i -tidningarne från platsen bättre och utförligare berättelser derom än jag är i tillfälle att gifva er; summan af det hela är, att den som militärspektakel var både storartad och lyckad, och br Haussmann, prefekten, har rätt till att vara litet -högfärdig öfver sina arrangementer, framför allt med Vendömeplatsens dekoration. Man har redan anmärkt — anmärkningar skola ju dock göras vid allt — att den italienska fanan alltför sparsamt förekom bland dessa dekorationer; är detta en försumlighet eller en glömska från hr Haussmanns sida, så är det onekligen en liten bevue, är det de härvarande italienarnes fel, som ieke hängde den ut, så är det ledsamt; men förmodligen tycka de som den hederlige -borgaren vid. ett tillfälle i Stockholm, då han i. en anordnad allmän illumfination deltog -med ett enda ljus och -dertnder skref: Som freden är — så lyc ser här, Utom anordningarne till den 14:de har den sista veckan haft utflykternav till lägret vid Saint Maur. Gudskelof! äfven detta tar då slut och man kan åter få njuta behagligheten och komforten af en hyrvagn inom staden, något som i den sista tiden hört till de rena omöjligheterna, emedan allt hvad-som rullar med två eller fyra hjul från morgon tillafton varit i farten åt lägret,, lägret, aldrig annat n lägret! Flvem har varit den menniska tan bjerta i bröstet och utan sinne för det pittoröska, som icke skolat begagna tillfället alt se, zuavernas, .de äkta och naturliga zuavernas, de så kallade turcos -kampemangspläts, se deras kattor, hundar och höns, se deras grytor och anrättningar, se denna vidtberömda marketenterska, som med. så mycken bravour deltagit i alla fäktningarne och återkommit med fem ärofulla blessyrer! Hvem har icke velat besöka gardesgranadörernas tält, dessa granadörer, som vid Magenta gjorde