Aftonbladet – 22 augusti 1859, sida 3

vinna den frihet, som orättmätigt blifvit honom beröfväd. ; Det är ej detta som jag menar. Nå väl, hvad är det då ? frågade den förklädde otåligt... Lilini sade mig, att I voren tappra, redliga och uppriktiga — men jag förstår er icke. Fråga denne man! utropade Harold Tracy och pekade på smugglaren, som blifvit lemnad efter och hvilken nu först upphunnit sina kamrater; . han kan bäst säga er namnet på det offer han mördat. Vid dessa ord sprang den obekante upp från. sin plats; hans ögon, hittills så milda och förbehållsamma, flammade af vrede. Mördat! upprepade han, då jag gifvit de strängaste order att icke en droppa blod skulle spillas.. Om detta -befinnes vara sant, skall förbrytaren hänga i det: första träd vi träffa, som kan bära hans tyngd, sedan vi passerat gränslinien. 7 Han pekade på en rad, hvita råstenar och några krokiga träd, söm betecknade gränsskilnaden mellan de två rikena. De voro knappt en fransk mil ifrån dem; men denna sträcka af vägen var den farligaste de hade; att gå, ty dalen, som låg emellan dem och gränsen, var. på ena sidan strängt bevakad af general Harispes trupper och på den andra af carlisternas. 5; Då de båda .vänserna besinnade att den talandes lif berodde på deras ledsagares trohet, föreföll denna hotelse dem mycket våad. g Hvarföre blef denne man lemnad efter oss? frågade Leon anföraren, som stod framför honom med obetäckt hufvud. För att invänta Oufrays ankomst. Och för att skjuta Konorn, ölycklige! Nej, icke honom, men hans häst, senhor, svarade smugglaren med djup vördnad; på