Aftonbladet – 22 augusti 1859, sida 2

namnet, nu gripit till vapen för sin rättmätige konung. . I skolen ej blifva de enda engelsmän i Don Carlos läger. Detta var första gången som den obekante hänsyftade på den sak, af hvilken han var anhängare, eller på orsaken till sin flykt från Frankrike. Under andra förhållanden skulle ett besök i Cids fädernebygd gjort Harold och Harry ett stort nöje, men att blifva ditförda mot sin vilja — att snart sagdt hafva blifvit lockade i en snara af hertiginnan de Rohan och hennes sköna systerdotter, att spela rolen af politiska agenter i en sak, som de blott ofullkomligt kände — detta harmade dem och de förblefvo tysta. Det är ej för sent ännu att draga sig undan, anmärkte flyktingen, som läste deras tankar; I behöfven endast angifva mig vid den militärpost, som vi uppnå om några minuter, så skall general Harispe, som kommenderar den truppkordong, hvilken bevakar gränsen, undanrödja alla svårigheter för er resa till Madrid, och er egen regering så väl som Frankrikes, skall tacka er för den tjenst I gjort.s Och ni? sade Harold. Jag blir enligt all sannolikhet utlemnad till christinos och skjuten, svarade den förre. Det är ej den väg vi ämnade taga, inföll Harold; men skulle den också föra till döden, i stället för Baskiska provinserna, så vore den dock hundra gånger att föredraga, framför den utväg ni uppgifvit. Vi hafva åtagit oss detta uppdrag — kanske tanklöst nog; men då det nu en gång så är, kunna vi ej utan vanära öfvergifva det. Begagna er således af oss såsom ni sjelf behagar. Kuriren log och tackade dem med en min som om han bevisade dem en ynnest, i stället för att sjelf erfara en.5, Före ankomsten till den nämnde militär