Aftonbladet – 22 augusti 1859, sida 2

middagsffrån staden, för att efter Piteå elf fortsätta sina observationer. För någon tid sedan omnämnde vi, att förfrågan blifvit gjord från Stockholm, om jordlägenheter funnes att i länet tillgå för 10 förmögna tyska bondfamiljer, som voro sinnade att emigrera. Vi kunna nu meddela, att skrifvelse ankommit till hr landssekreteraren Eurn med uppdrag att för nämnda tyska familjers räkning uppköpa jordegendomar. — Landshöfding Widmark, om hvars vidsträckta resor i sitt län vi bärofvan efter tidningen Norden berättade, har nyligen till EK. M:t afgifvit följande berättelse: Sedan jag den l:ste uti innevarande månad inträdde i utöfningen af det mig nådigst anförtrodda landshöfdingeembete i Norrbottens län, har jag tillbringat hela tiden på resor inom det vidsträckta 15net och hvarmed jag ämnar fortfara till och med slutet af nu ingående Augusti månad. Utom å andra nyttiga föremål har min uppmärksamhet varit riktad på de tillfällen, hvilka sig erbjuda att förbättra redan befintliga kommunikationsanstalter eller att öppna nya. Främst förtjena landets stora floder och de dermed i förbindelse stående lugn-vatten-ytor att bemärkas, såsom mest ändamålsenliga att begagna till varutransport. Af alla floderna är Luleå elf den betydligaste och de hinder, hvilka nu förefinnas för begagnande af transport å denna hufvudelf och dess utgrening, Lilla. Luleå vattendrag, synas mig böra framför andra snar: ligen undanrödjas. Ifrån hafvet till Storbacken inom Lappmarksgränsen på en sträckning af 492,000 fot, eller nära 14 mil, höjer sig landet allenast 155 fot, egentligen i Hedensoch Edeforsar, upptagande en sammanräknad längd af 1!, mil, men på hela den öfriga sträckningen, eller 12?, mil, är elfven lugn och segelbar, hvarefter ofvan Storbacken Lilla Luleå elf infaller, och är denna senare elf upp till sjön Waikijaur å en längd af 4!, mil uppfylld af strömmar och forssar med en fallhöjd af 650 fot. Enligt den okulära undersökning jag nu under resan anställt har jag funnit, att belägenheten är särdeles gynnsam för en kanal-leds öppnande -.ofvanom Jockmocks kyrka på sidan om den nu brukliga och vanliga farleden, genom Waikijaur, Klubbudsträsk, Stora och Lilla Seurak till Randijaur samt vidare efter den vanliga farleden öfver sjöarne Parkijaur, Skalka och Saggat fram till Qvickjeck, utan att på denna led, i längd 13 mil, der fallhöjden är jemförelsevis ringa, kanalanläggning erfordras på mera. än fyra ställen, sammanräknade i längd utgörande cirka ; mil; var rande Rautevara bekanta jernmalmfält, hvarifrån framlidne friherre Hermelin i slutet af förra århundradet lät till Qvickjock nedforsla malm utan att kunna densamma vidare fortskaffa för saknade tjenliga kommunikationsmedel, beläget 1, mil otvanom Qvickjock vid Kamafloden, samt nära derintill ett annat jernmalmberg, Karvik, hvilket har malm af enahanda goda beskaffenhet som det förra, hvarjemte Kedkevara och Ajkavara för kronans räkning från medlet af 1600-talet bearbetade silfvergrufvor ligga 5 mil ofvanom Qvickjock, der malmen nedsmälts uti derstädes inrättad hytta, hvilken år 1772 nedlades. Ehuru jag åt en af länets landtmätare uppdragit att nu afmäta och afväga ofvannämnde strömmar, så kunna dock, med ledning deraf, fullständiga beräkningar icke uppgöras öfver kostnaden för en kanalleds öppnande å sträckningen mellan Jockmock och Qvickjock, utan att en i vattenbygnadskonst kunnig och erfaren man förut undersöker terrängen, och jag vågar derföre med afseende å vigten deraf att snarligen erhålla visshet derom, att en kommunikationsled å förut beskrifna sträckning härstädes må kunna öppnas, underdånigst anhålla, att E.K. M:t må täckas förordna, det någon i vattenbygnader kunnig person må genom styrelsens för vägoch vattenbygnader försorg, såvidt görligt är, redan denna sommar hit uppsändas, för att, efter skedd undersökning upprätta plan och kostnnadsförslag öfver nu angifna kommu nikationsled. I sanimanhang härmed vågar jag underdånigst anhålla, att, så snart vid nu instundande riksdag medel blifva anvisade för vägars anläggning eller omläggning, E. K. M:t må täckas nådigst bevilja de af E. EK. M:ts befallningshafvande underdånigst tillstyrkta anslag för vägsträckningen emellan Jockmock och Storbacken, emedan upptagande af denna väg icke blott är nödigt för ortens innevånare, utan oundgänglig, såsom en förberedande åtgärd för nu omnämnda transportleds öppnande: Slutligen får jag i underdånighet tillkännagifva, att jag till förvarande af E. K. M:ts höga rätt att förordna om lämpligaste sättet att använda Routuvara och Karveks malmfält, intilldess frågan om kommunikationsledens öppnande blifvit afgjord, ansett mig böra reservationsvis dessa malmfält å E.K. M:ts och kronans vägnar inmuta, och -hvarom skrifvelse nu afgår till bergmästaren i orten. — Med anledning af framställda anmärkningar, rörande hypoteksföreningen i Wermland, har Wermlandstidningen emottagit följande upplysningar: Då redaktionen, uti sina kommentarier till berät: telsen om vermländska hypoteksföreningens revision för sistförflutna året, ibland annat yttrat: Det bevisar likväl hvarken ordning eller noggrann het, att inteckningar få blifva för gamla, eller döda de antagas såsom förnyade; mycket annat att förtiga. Och denna i allmänna ordalag hållna anmärkning måste, icke endast väcka .misstanka om vanvård ai de säkerhetshandlingar föreningen innehade för ut gifna lån, utan äfven lemnar för densamma obegrän sadt utrymme; så begäres i tit, tidning plats fö medföljande vid revisionsförrättningen hållna proto koll jemte af undertecknad tillagda upplysningar. Carlstad den 10 Augusti 1859. Fr. Thollander, Föreningens ombudsman. Protokoll vid revisionen af vermländsks hypoteksföreningens förvaltning den 31 Maj 1859. Vid granskningen af föreningens säkerhetshandlingar hafva revisorerna funnit sig föranlåtna göra föl jande anmärkningar och låta dessa medelst detta protokoll komma till hypoteksföreningens direktion: kännedom: a) I låneakten n:r 257 finnas, bland andra, tvenne hypetiserade reverser å större belopp; häradsrättens hithörande protokoller intyga att inteckningssäkerheten för dessa blifvit behörigen förnyad, men sjelfva originalreverserna bära domhafvandens påskrift att dokumenterna äro till all kraft och verkan dödade 1) 1) Då reverserna, hvilka för vinnande af inteckninningsförnyelse. blifvit till vederbörlig häradsrätt ingifne, återkommofrån domhafvanden, genomläste jag protokollsutdragen, och som dessa innehöllo domstolens beslut om förnyelse af inteckningssäkerheten, kunde jag icke föreställa mig, att domhafvandens anteckning å reverserna skulle vara häremot stridande, och egnade åt påskriften ej vidare uppmärksamhet. Protokollet lärer ega vitsord och anteckningen på förbindelserna är Ne -— 2 I OF