Aftonbladet – 20 augusti 1859, sida 2

han tjenar; och trohet, äfven i den lägsta samhällsklass, förtjenar aktning. De båda vännerna hade under aftonens lopp icke baft tillfälle att vexla många ord, men till deras ömsesidiga förvåning funno de sedermera, att samma begäran blifvit framstäld till dem båda — till Harry af tanten, till Harold af niecen; Hade-det endast varit hertiginnan som försäkrat motsatsen, så kunde de lätt hafva misstänkt en politisk intrig; men Marie — ingendera af de unga männen kunde misstro henne. Sedan de tagit afsked, åtföljde grefve de Lilini dem till deras hotell, då det troligtvis var sista aftonen som de på någon tid skulle få tillbringa i hvarandras sällskap. Lord Charles infannsig äfven snart derefter. Ah, det var sant! utropade attachen, hur stor betjening skall jag föra in i ert pass? Jag ämnar söka ministern för utrikes ärender 1 morgon och förskaffa er en särskilt visering. Vi hafva blotttvå betjenter, svarade Harry Burg; Tom och Villiam Franklin. Lorden kastade på dem en blick af förvåning och bedragen förväntan. Spanioren deremot, som lugnt satt och rökte sin cigarr, nickade bifallande. Två upprepade lord Charles. Jag trodde att ni möjligtvis äfven ville hafva upptagen en vägvisare, eller kurir ? Nej. rDet är således två. Vi veta orsaken till er fråga, Charles,inföll Harold, men jag och Harry hafva talat om saken och beslutat, att ni på intet vis får invecklas i den affär vi åtagit oss. Ni är på er plats, som sätter er i ett beroende, hvilket vi icke hafva någon erfarenhet utaf. Jag är fast öfvertygad att Marie tälatsanning, utropade ädlingen med värma, och in