Aftonbladet – 20 augusti 1859, sida 2

Sammanslåendet af hutvudstadens fattighus. Den för hufvudstaden vigtiga frågan härom förekommer i morgon till behandling på sockenstämmor inom de församlingar, som uti densamma äro direkt intresserade och hvilkas bifall erfordras för verkställandet af stadsnämndens i ämnet afgifna förslag, hvilket vi den 3 i denna månad i sin helbet meddelat i, uti denna tidning. Vi anse för vår del för-! slaget vara godt och nyttigt och ha redan vid i dess införande i vårt blad förordat detsamma. Vi ha icke heller blifvit rubbade i vår öfvertygelse härutinnan genom en till oss insänd artikel, som är riktad emot förslaget, men för hvilken vi likväl icke velat vägra plats ibladet. -Förbehållande oss att efteråt beledsaga densamma med några anmärkningar, införa vi den derföre här, så lydande: 1 morgon söndag den 21 Aug: förekommer -till behandling: på allmänna sockenstämmor i Storkyrko-, Clara, Kungsholms, Adolf Fredriks och Jakob och Johannis församlingar ett af sta snämnden väckt förslag om sammanflyttning af depå nämnde församlingars fattighus varande fattighjon, på så sätt, att Claras hjon förflyttas till Storkyrkans, Adolf Fredriks till Jakobs och Johannis fattighus, samt Kungsholms till nya arbetshuset å Grubbes gärde. Stadsnämnden börjar med det påståendet, att det länge varit insedt och erkändt att till fattigvårdens ordnande och förbättring skulle i väsentlig mån bidraga om, i stället för församlingsfattighusen, större och för hela kommunen gemensamma inrättningar bildades, den ena på norroch den andra på södermalm men anför ej några fråm erfarenheten hemtade och på fakta stödda bevis derför. Om centralisationsidn för vården af de fattiga vore i tillämpningen riktig och ändamålsenlig,-hvarföre då förorda tvenne fattighus och icke blott ett enda, hvarföre rygga tillbaka för att taga steget ut; utan i dess ställe föreslå den här ofvan anförda palliatif-åtgärden? Det är en väsentlig skilnad emellan administration af fattigärendena och sjelfva vården om de fattiga; den förra är gemensam för hela Stockholm och ligger i stadsnämndens händer, den .sednare är deremot fördelad på de olika församlingarne, så att bvarje har vård och tillsyn om de sina. Tvenne hvarandra motsatta metoder finnas för vårdandet af de fattiga, nemligen centralisation och distribution; efter den förra sammanföras hjonen på stora inrättningar, der man söker hopsämla deras små arbetskrafter; efter den sednare utspridas de till familjerna, der deras ringa arbetsförmåga bäst kan tillgocogöras. Emellan dessa båda stå församlingsfattighusen, der en medelväg följes. Hjonen-få på dem tak öfver hufvudet med värma: och sängkläder och ett litet dagtraktamente, samt ega sedan frihet och tillfälle att hos vänner och bekanta i den för dem ej främmande omgifningen söka genom arbete fylla sina öfriga små behof. Det är dessa församlingsfattighus stadsnämnden förordar att borttaga och hvartill första steget skall vara det nu föreslagna sammanslåendet, för att framdeles kunna tillvägabringa en f-llständig centralisation. Förnämsta skälet, som härför framhålles, är niinskade kostnader, emedan en eller två stora in rättningar böra kosta mindre än flera små, hvilket för den ytliga betraktaren tyckes vara temligen gifvet. Men om förhållandena, sådana de verkligen äro, närmare skärskådas och öfvervägas, torde man komma till ett alldeles motsatt resultat — ökade kostnatler Föremålet för fattigvården är nemligen icke allenast de å fattighusen intagne hjonen, utan hufvudsakligast de i församlingen kringspridda, mer eller indre tillfällig bjelp behöfvånde, och om denna, den preventiva fattigvården icke skötes klokt och omtänksamt, skall snart fattighushjnens antal ökas så, att staden icke förmår att bygga hus åt dem. Om hjonen från stadess:alla åtta församlingar sammanförss på en enda :stor inrättning, så blir visst en mängd rum lediga; som kunna uthyras, och till och med åtskilliga hus försäljas, så att troligen den summa, som erfo dras för uppförandet af det stora fattigpalatset, kan hopsamlas; men att derigenom uppkommer någon minskning i de årliga utgifterna för fattigvården i sin helhet, är ett stort misstag. För fattigvårdens. ändamålsenliga bestridande erfordras, bland annat, lokal för nämndens sammanträden, för soppkokning, för upplag af ved m. m., sjukrum till mottagande af Je sjuke, som icke kunna genast bli intagna på sjukhusen, rum för tillfäligt husvilla 2. c,, samt lön åt en protokollsoch räkenskapsförare och en vaktmästare. Om fattighjonen borttagas från fattichuset, så måste ändå, för ett ändamålsenligt han ?hafvande af den yttre fattigvården, hvad i föregående punkt uppräknadt är bibehållas, och hvarigenom räågon minskning i kostnaden då kän uppkomma, är omöjligt att inse. Ö Stadsnä-nnden har redan gjort ett litet försök i centralisationsväg genom sammanflyttning af de båda södra församlingarnes försörjningshjon till arbetshuset på söder, och skall snart sammanföra de öfriga församlingarnes till det nya arbetshuset på Kungsholmen. å Det torde derföre vara klokast och rådligast att dröja med centralisation äf fattighusen intilldess man fått se resultatet af försörjningshusens, isynnerket då !et är kändt, att kostnaden för de södra försörjningshjonen nära fördubblats efter sammanslåendet. Det lärer icke undfalla någon, som tagit del af stadsnämndens utlåtande, att de argumenter insändaren anförer äro riktade vida mindre mot hvad städsnämnden verkligen föreslagit än mot deti allmänna åsigt nämnden i början af sitt utlåtande uttalat -om hvad den anser såsom ett önskningsmål, hvars uppnående likväl på intet sätt åsyftas genom hvad som blifvit föreslaget. För det af insändaren åsyftade ändamålet, att motarbeta förslaget, har det varit ett ganska väl valdt stridssätt att angripa utlåtändets svagaste punkt. Han har derigenom beredt sig . tillfälle att få tala om fattigpalatset och mera sådant, hvarom i sjelfva verket ingen fråga är. Hade förslaget gått ut på förverkligandet af stadsnämndens id co. -time, för hela kommunen gemensam inrättning, om uppförandet följaktligen af ett dyrt joch det oaktadt ingalunda önskvärdt fattigpalats, — då skulle vi ha varit de första att. motsätta oss detsamma. Men nu är frågan helt: enkelt den: att: på förståndigaste och ändamålsenligaste sätt använda de resurser, som man redan eger. Och vi för vår del kunna åtminstone icke anse det annat än både förståndigt och ändamålsenligt att befria sig från bördan af tre fattighus, då mänkan göra det utan att behöfva anskaffa något nytt i stället och utan att behöfva utvidga något af de redan befintliga; vi måste nn en As at tass a l C 1 S t : l han tjenar; och trohet, äfven i den lägsta sambällsklass, förtjenar aktning.