Aftonbladet – 20 augusti 1859, sida 2

värderad vän till mig; han skall sammanträfta med er i Bayonne. En tjenare? upprepade hennes åhörare. Ja.n Har han kanske burit vapen? Nej, aldrig ! utropåde Marie med ifver. Jag försäkrar er på min heder att han aldrig gjort det — ja, att-han icke ens vore i stånd till något sådant. Jag vore högst klandervärd om jag kunde bedraga er. -Han är af ringa härkomst. Och en tjenare? frågade Harold ännu en gång, leende. Ja fullkomligt och endast en tjenare, upprepade den vackra advokaten något otålig. Men hvad! ni gör mig frågor som om ni vore en polismästare och icke en artig kavaljer. En högst orättvis process är börjads, fortfor hon, för att beröfva den vän, om hvilken jag talar, sina gods; och denne mans närvaro, vittnesmål eller någonting dylikt är af högsta vigt. Olyckligtvis hafva henn:s fiender tillräckligt inflytande att qvarhålla honom som fånge :i Frankrike, under någon löjlig förevändning. Förvissad att ingen politisk intrig var med i denna affär, förnyade Harold sitt löfte och frågade huru han skulle finna nämnde person i Bayonne. Han skall uppsöka er. Och hans namn ? Är Leon. Allt detta yttrades på ett så obesväradt sätt. ätt hvarje misstanke försvann från hennes åhörares sinne, och .den enda fråga i ämnet han. ytterligare framstälde var: huru han skulle bemöta denne man. Som -en-doömestik naturligtvis, svarade den unga damen; xmen med välvilja; emedan han är gammal och trogen dens sak, som