Aftonbladet – 15 augusti 1859, sida 3

att ej obetydligt skärpas genom en besvärlig marsch kanske upptagande en längre tid än hela det ålagd: straffet. Dem extrajudiciela bösträffningen betrakta ej nu och bör ej heller, Så vidt den skall åppfyll: sitt ändamål, betraktas såsom något kränkande ellc: vanhedrande stråff, utan endast såsom en tillrätta visning, för felsteg i tjensten, hvilka ej. kunna hän föras till egentliga lagbrott. . Genom dess verkstäl lande -på samma ställe och på enahanda sätt; som verkliga brottslingar. bestraffas för svårare öfverträ delser af samhällets lagar, samt den offentlighet den samma derigenom erhölle, skulle den lätt kunna för lora denna sin karaktär och i uppfattningen förvexla: med de straff, som för gröfre brott ådömas. Er extrajudiciel bestraffning, som ofta måste ifrågakoni ma för ringa förseelser, kunde -.derigenom blifva an sedd hård och orättvis, på samma gång det vore at: befara att, till följd af det lika straffsättet, afsky: för verkliga lagöfverträdelser förminskades; och sä kert skulle mången befälhafvare hellre, till mehn fö: krigstukten, lemna en begången förseelse onäpst, ti han .befordräåde den felande till en bestraffning, a! hvilken han fruktade sådana följder, som här blifvit antydda. Att emellertid det-hinder, som nu vid de indelta regementerne möter för. arreststraffs verkställande, blifver .uudanröjdt,. Anser dock komiter vara i hög grad och af behofvet påkalladt; och då enligt komitens ofvan yttrade åsigt, sådant ej utan stora olägenheter låter sig göra genom de ållmänns fängelsernas begagnande för dylika straff, torde någön annan utvåg för ändamålet j finnas, än att sär skilta militärarrester för dessa regementen inrättas, och komiten får derföre i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till det förslag i sådan syftning, som. enligt hvad af komitån tillgängliga handlingar in hemtas, redan förut är eder K. M:ts nådiga pröfning understäldt.. : Uti hvad komiten sålunda anfört har krigs hofrätten enhälligt instämt, och vid förslagets granskning i högsta domstolen lemnades det uti ifrågavarande afseende af tre justitieråder utan anmärkning; äfvensom ej heller de öfriga högsta domstolens ledamöter, som 1 granskningen deltogo,. ehurn de uttryckte den önskan att kroppsstraff skulle kunna afskaffas. det oaktadt ansågo sig böra ovilkorligen till. styrka en sådan åtgärd, och -än mindre uppgåfvo de något annat lämpligt straffmedel. genom hvilket prygelstraffet skulle kunna ersättas. Af komitens motiver synes dock at det endast var i brist, på något sådant annat straff och ej af förkärlek för kroppsagan elle, benägenhet att nedsätta krigaren som prygelstraffet blifvit bibehållet. Den, oftentligen vanärande och derigenom för den bestraffades framtid menliga verkan, som de fordna spöstraffen medförde, finnes ej heller hos prygelstraftet, hvilket ej verkställes offentligen utan endast i närvaro af några den felandes kamrater; utom -hvilkas krets kännedomen om den undergångna bestraffningen vanligen ej Sprider sig, och just härföre anses det af mången soldat mindre förnedrande än ett fängelsestraff, verkstäldt i ett allmänt häkte. Emot nödvändigheten att bibehålla kroppsstraff värtar insändaren att man skall åberopa förhållandet inom franska armen. Om vid den revision af krigslagarne för denna arme, som nyligen lärer egt rum , så beskaffad bestraftning helt och hållet blifvit aflyst, nödgas insändaren erkänna vara för honom obekant, men att för icke särdeles länge tillbaka der användes bestraffningar, hvilka åtminstone voro med kroppsstraff fullt jemförliga tror hån sig med visshet veta, och i allt fåll torde emellan det franska och svenska folklynnet sådana olikheter förefinnas, att, ifråga om sättet att på detta lynne inverka, samma medel ej alltid kunna antagas vara tillfyllestgörande. Att åtminstone arreststraff mången gång skola finnas otillräckliga att t. ex. tvinga en trötsig eller rädd båtsman att under härdt väder begifva sig upp i masten för att berga seglen eller att i allmänhet till ordning återföra en uppstudsig trupp, tror insändaren under närvarande förhållanden ej kunna jäfvas. Men ehuru komiten af ofvananförda skäl ansåg sig ej kunna föreslå kroppsagans totala afskaftande, underlät den dock icke attysåvidt ske kunde, söka genom åtskilliga imodifikationer förekomma ett otillbörligt användande deraf. Jerite det nemligen maximibeloppet nedsattes från 50 till 40 prygel; upptogs detta straff först i den sista af de fyra för manskapet föreslagna straftgrader, med förklarande derjemte att denna grad i fredlig tid ej får å någon tillämpas, med mindre ban, efter att förut bafva uhbdergått tredje gradens straff, ånyo beträdes med enahanda eller annars svår förseelse. Endast för det fåll således att ärveststraff i dess högsta mått visar sig vara tillräckligt får i allmänhet kroppsstraff användas och då ej heller med mindre den besångna förseelsen är af svårare beskaffenhet. Visserligen bar, med afseende å de hinder, iom någon gång kunna möta för ådömdt areststraffs verkställande, komiten för detta fall nödgats medgifva ått, jemväl i stället för de re första grådernas arreststraff, prygel må få illämpas, men såsom vilkor derför förutsättes ittryckligen att det för ordningens och krigsuktens vidmakthållande är af nöden att betraffningen: ej uppskjutes tilldess hindret kan indanrödjas, och för att förekomma missbruk ärvid är derjemte stadgadt att i straffjournaen skall uppgifvas anledningen hvarför areststraffet. ej kunnat tillämpas. Varda nu, åsom komiten tillstyrkt, -militärarrester för len indelta armån inrättade, lära ock de fall, om. med nämnde medgifvande afses, komma tt högst sällan inträfta; och kommer då tillika prygelstraff ätt såsom judiciel bestraftling upphöra, bör mar kunna atitaga att detta traffs änvändanide, i stället för att det Hittills lära nog kunnat anses såsom regel, kommer tt räknas till sällsynta undantagsfall. Genom hvad sålunda blifvit anfördt vågar nsändaren väl ej smickra sig aft hafva ifverygat Aftonbladet om nödvändigheten att åtninstote tillsvidare bibebållå prygelböstraftingens Häåns afsigt har endast varit att hos ladets läsare undanrödia beskvwllniniger ätt