Aftonbladet – 15 augusti 1859, sida 3

mången rik herre från London och andra örter för nöjet att fiska. Min far — ty så måste jag ännu källä honom — Josef Bligh, fann sitt uppehälle genom att betjena dem., Hvad sade ni att han hette? frågade Bet. Josef Bligh. Kände ni honom? Jag! Nej, bevats; hur skulle jag kunnat det? svarade qvinnan och räckte henne i detsämma en kopp thå. Nå välb, fortfor Nancy och satte ifrån sig sin Kopp, emedan det var för varmt att dricka, min lilla berättelse är snart slutad. Josef hade en dag varit vid ett ställe, som heter Brambly Hall, med helsningar till öfverste Hardy, som bodde: der; från en ung herre; som hvarje år brukade komma resande; att han följande dag skulle vara med-Honom och fiska; då han var på återvägen till sitt lilla hem i Catton, öfverfölls han af ett sådant förfärligt åskväder och störtregn, som stundom inträffar om sommaren., , Bet stirrade på dentalande med en så förvirtad Blick, att KoA tysthade. Mår ni illa? frågade miss Cheerly. Ni ser så blek och lidande ut. Fortsätto, mumlade qvinnan med halfqväfd: röst; och bry er icke om mig och mina blickar. Som han redan kommit öfver en mil från Brambiy -Hall,, återtog den berättande, xansåg han det ej gagna till något att vända om; dessutom hade det börjat blifva mörkt, och han ville ej orod sin hustru genom något förlängdt uteblifvande. Han sökte derföre skydd embt ovädret under den bro, som der på orten kallas Abotsbryggan och ämnade fortsätta sin hemvandring så snart det var honom möjligt. Bet Amos uppgaf en klagande suck. Tänken icke på mig, flämtade hon, då hofi fann att miss Cheerly och Nancy började blifva verkligt oroliga öfver henne; fortsätt