Aftonbladet – 15 augusti 1859, sida 3

————— AL ———————— allt som ögonblicket närmade sig att utföra hennes förfärlige lärmästares befallningar, gaf hennes sjelfbeherrskning vika. Jag kan väl tro, sade hon, medan den stackars sömmerskan skar brödet och bredde smör derpå, att ni mången gång gjort detta för edrå bröder och systrar. Jag har hvarken bröder eller systraro, svarade Nancy. Ni är således ensamt barn ?o Jag tror det. Ni tror det; upprepade Bet. Huru, ni måste väl veta om ni är det eller icke? Jag har aldrig känt mina föräldrar,, sade den stackars flickan och torkade hastigt bort en tår, sdet vill säga mina verkliga föräldrar, ehuru jag visserligen haft dem; som jag kallat och älskat som sådana, ty de voro mycket goda emot mig — döden har dock längesedan beröfvat mig äfven dem. : Himleh väre lofvad tänkte den tillämnade mörderskan; hon har ingen mor, som skall sörja hednö. Har jag någonsin meddelat er min historia; miss Cheerly ? förtför den talande; Icke: nå väl, jag vill berätta den nu; det kan fördrifva tiden för en stund. Ja, gör det, sade deras gäst med nervös häftighet; jag — jag skulle Också gerna vilja höra den. Och för att dölja sin tilltagande sitinesskakning fattade hon tekannan och började slå i te; Jag är född i Devonshire — åtminstone tror jag det; sade Nancy, och tilldess jag var tio år ansåg jag mig vara enda dottern af ett aktuingsvärdt, ehufu fattigt par, som bodde i byn Calton. Då Bet hörde detta namn, studsade hon. Det var ett vackert ställe, och den förbiflytande strömmen ryktbat för sitt goda lax: fiske; under vår ochsommarmånaderna kom