Om prygelstraffet. Från en ledamöt i en 1856 förordnad komiteg, som haft att uttala sig i ämnet, ha vi mottagit ett försök icke till försvar för prygelstraftet i och för sig sjelft, utan till ursäkt för dess bibehållande tillsvidare. Vi villfara insändarens begäran att, intaga artikeln i sin helhet och utan noter, men skola vid annat tillfälle upptaga till granskning de skäl insändaren anför för sin åsigt. Till Redaktionen af Aftonbladet. Att uti den nyligen utkomna författningen angående den exitrajudiciella bestråffningsrätten vid krigsmakten prygelstraff blifvit bibehållet, har uti Aftonbladet för den 28 Juli utgjort föremål för bittert klander. Med förklarande, att allmänna meningen oförtydbart uttalat sig för dylika kroppsstraffs afskaftande och att det endast varit presteståndet och några junkrar, som icke gifvit vika för humanitetens fordringar i detta afseende, har Aftonbladet beklagat att regeringen i detta falllyssnat till råd, som strida emot den civiliserade tidens fordringar och folkets önskningar. Då den sålunda klandrade författningen hufvudsakligen öfverensstämmer med det förslag till ordningsstadga för krigsmakten, som på EK. M:ts befallning blifvit af en år 1856 tillsatt komitå utarbetadt, torde det tillåtas en ledamot i denna komitg, som hvarken är prest eller junker, att redogöra för de motiver, hvarföre han, lika med komitens öfriga ledamöter, ansett sig förhindrad att föreslå prygelstraffets totala afskaffande såsom extrajudicielt bestraffningsmedel. Långt ifrån att hysa någon förkärlek för nämnde slags straff eller stänga örat-för de skäl, som mot detsamma blifvit uttalade, har komitån i sitt betänkande tvärtom uttryckligen erkänt vigten af dessa skäl, och insändaren kän försäkra att åtminstone han och säkert äfven öfriga ledamöter i komiten skulle med glädje omfattat det dem lemnade tillfälle ätt föreslå prygelstraffets upphörande, om ej, vid säkens närmare begrundande, svårigheter dervid sig yppat, dem komiten ej tilltrodde sig kunna öfvervinna. Att, såsom i den allmänna brottmålslagen skett, utbyta de förut brukliga kroppsstraffen mot fängelse eller fästningsstraff, vanligen på längre tid, synes väl äfven kunna ske i fråga om