Aftonbladet – 13 augusti 1859, sida 3

troende och välvilja. Man hittade då på utvägen att adla honom den :29-Juni. 1809, hvärigenom sekretariatet hos bondeståndet måste af sig sjelf Apgerdh prötade länge emot den ft 1 Carl XUI mås af. en offer uppgi angående felt, att ban: blef riddare och adelsman för visadt nit vid regementsförändringen 1772. Å En af ätten Anckarfjells Samgaden Thomas JMichelsson Skalm till Storgården blef 1627 instämd till Åbo höfrätt för att bevisa sitt frälsestånd, hvarvid ban inlemnade en sådan slägtlinie på sma förfäder; som boöfrätten ej tyckte öfverensstämma med tidräkningen. Han tillfrågades då huru gammal han var -och huru länge han va!it gift, hvarpå han svårade, ätt hån var 40 år gam mal och varit gift i 30 år. Detta hans svar ansågs orimligt, helst hans grå hår utvisade att han var minst 60 år gammal. Men saken slutade ändock så, att slägtlinien blef erkänd för riktig. — Adliga ätten Anckarheim härstammar från en prost Jöns Olai, gift med Margaretha Gris. Detta namn funno barnnen tjecligt som tillnamn; så att man i de följande lederna finner Per Gris, klockare, I Anders Gris, borgmästare, och Hans Gris, prost. Dennes son, assessor i krigskollegium, förbättrade namnet till Grise, och hans son blef adlad. Den tappre. sjömannen friherre Anckarstjernas son Diedric ?var väl studerad och : snäll musikus; disputerade på latin i sin officersuniform vid akademien i Upsala med professorn Elvius, till de närvarandes stora förundran; samt skref ett poem på tretton språk öfver grefve Stenbocks seger vid Helsingborg?. Samma seger, som räddade Skåne, Hallard och Blekinge från danskarne, firades inom den tappre Magnus Stenbocks egen familj med en dotters födelse på samma dag som slaget stod. Denna fröken Stenbock blef gift med generallöjtnanten baron Barnekow och hade med honom, bland andra barn, en dotter, som blef gift med hofmarskalken friherre Carl Philip Sack. Om detta Högförnäma par finnes ingenting annat anfördt än att ?de läto 1761 måla predikstolen i Askö kyrka i Södermanland och pryda den med deras vapen.? — Den förste och siste af ätten Andeflycht ansågs vara en mycket rik man, hverföre vid introduktionen skulle honom föreställas, om han ej ville gifva något till riddarhusets byggnad!?? men att han gaf någöt finnes ej upplyst. — En Harald Appelbom, legat till parlamentet i England 1652, var mycket älskad äf konung Carl ILsom sade att han ville anförtro sin krona och spira i Hans händer?. Hans sondotter Ingrid hade en så öm man, att när hon var sjuk och icke tålde danskarnes skjutande på Landskrona slott 1677, så uppzaf han slottet till dem. Han blef. derföre arkebuserad. — Anders Månsson tjente sig upp med möda och beröm ifrån gemen till öfverstelöjtnant vid Helsinge regerhente, blef adlad och antog namnet Armfelt. Han var gift med -Catharina Wolden, som fick et nådår efter honom. — En af de förste Armfeltar, Erik Johan, fältväbel vid Tavastehus infanteri 1686, fick afsked s.å. för förseelser emot duellplakatet. Under det han för duellsbrottet satt på Tavastehus slott, hade ban med Beata Lilljebrunntre: söner, men kunde icke förmås att fullborda äktenskapet. oaktadt han med vakt fördes till kyrkan för att vigas. -Sönerha blefvo likväl erkända. Fältmarskalket grefve Arscheberg hade med sin fru tjogufem barn, af hvilka dock nio voro dödfödda; och generallöjtnant Cronstedt hade nied sina två fruar lika många, af hvilka dock 11 dogo i späda åren. — Båda öfverträffades af borgmästaren i Nyköping Joachim Danckwardt: han hade med sina trenne hustrur till: sammans 29 barn, deraf det äldsta föddes 1592 och: det yngsta 1640. Danckwardt var född 1565 i Lybeck och dog 1648, — Hans sön, borgmästaren i Norrköping Peter Danckwardt, född 1617 i Nyköping och död i Stockholm 1697, hade likasom fadern med sina tre hustrur 29 barn, af hvilka hans sista hustrur 7 gånger efter hvartannat födde tvillingar. Äldsta barnet föddes 1642 och det yngsta 1676. Ätten Dahlfelts stamfader var kunglig lif: drabant, som fick majors karakter. Det heter om honom, att han Var er ypperlig spion; det är från honom som f. d; regementspastorn. f. d. bibliotekafien hos f. d.kronprinsen, nu-k. mera t. f. gencralkönsuln i Helsingforss Carl Ludvig Dahlfelt härstammar i fjerde led. Adliga ätten de la Ciapelies stamfader var öfverstelöjtnant vid ett drägonregerhente 1623. Han begärde och fick tillstånd att till regementet få anvärfva alla slagsillgerningsmän och stråtröfvare, hvadan våldsverkäre och oroliga menniskor sedermera sades vara af dela Chapelles kompani; han förstod ock behändigt att Irån straff undandraga dem af sitt manskap, som begått något öfverväld, genom att beskrifva deras utseende annorlunda än det var. . Hans sön-låg 1660 såsom äldste majoren vidsvenska infamteriet (huru stärk afgången vid den tiden var inom befälet I svenska armen synes deraf, att den ifrågavarande älds:e majoren i hela infänteriet ej var mer än 35 år gammal) med sitt manskap i Stockholm, då han råkade i slagsmål med -skräddaregesällskapet, som var samladt på dess herrberge, Bockstället. kalladt; Bvarvid några å ömse sidor blefvo ihjälslågna och sårade; han sattes derföre i fängelse och dömdes af krigsrätten ifrån