Aftonbladet – 13 augusti 1859, sida 2

roduktionen, såsom ett farligt angrepp på förta vilkoret för all beskattning, såsom en förwuftsvidrig hämsko på kulturens framsteg. Omånget af jernkonsumtionen hos ett folk utwvem sknile v 1 a a yulitik. n inskränker jernförbrukningen, er förbjuder den, såvida den icke på land erlagt penning-böter. i Det förkastliga i en dylik politik är enligt år tanke i ögonen fallande. Och likväl är örbrukningen af jern i tullföreningen belagd ned en skatt, som utgör. fjerdedelen, ända till välften af dess värde, och denna skatt är icke en gång ett medel att tillfredsställa statens örst efter skattter, utan den flyter till största lelen i de genom skyddet privilegierade inlustriidkarnes fickor, som ensamt i Preussen irligen genom monopnalpriset på sina varor i skyddstullskatt lyfta mångdubbelt af hvad som nflyter i tullföreningens kassor i tull å jern. Men beräkningen af hvad som årligen -betalas såsom skyddstulskatt i jernpriserna af landtmän, handtverkare och industri. dkare kommer knappt i jemförelse med den mängd produktiva, välstånd och kultur befordrande företag, som den qväfver i sin linda, emedan dessa, till följd af det alltför höga penningestraff, med hvilket denna skatt belägger dem i producenternas intresse, måste ligga nere. Om man belade med skatt skaldens skapareförmåga, mekanikerns uppfinningsgåfva och den naturkunniges forskningssinne, så skulle hela verlden uttala sin öfverensstämmande förkastelsedom öfver detta tilltag; men är det icke att skattlägga uppfinningsgåfvan, om man lägger en hög tribut på det materiel, hvarmed hon hufvudsakligen gör sina upptäckter nyttiga för verlden; är det icke att befordra det menskliga snillets vanmakt, om man beröfvar det dess mäktigaste vapen öfver naturens mekaniska krafter eller förlamar det i dess begagnande? Sedan 1853 har Preussen hvarje år i tullföreningen upprepat sina förslag till nedsättning i jerntullarne, och med hvarje år hafva de genom skyddstullen privilegierade industriidkarnes reklamatioher blifvit allt mera hårdnacekade och utan konsiderationer. Ja förvridningen af alla rättsbegrepp har i skyddstullsagitationen blifvit så fullständig, att dessa industriidkare, hvilkas privilegium ligger .såsom en börda på all ändamålsenlig verksamhet, tvärtemot allmänna meningen framställa sig såsom hotade af en orättvisa och utpeka preussiska regeringens afsigter såsom hade hon för ändamål att mörda industrien och undergräfva välståndet. Hvar har man någonsin hört att någon utom staten haft rätt att -beskatta? Ingenstädes annat än i skyddstullintressenternas stridsskrifter, och dessa äro rotfasta i sin inbillning, att de betrakta den till deras förmån med en skriande orättvisa bestående skyddstullskatten såsom sina välförvärfvade domäner och hänvisa till suum cuique den statsman, som vill återställa det rätta emot denna missbrukade orätt. De kalla för att mörda industrien och undergräfva välståndet om regeringen blott vill tillåta att industrien för möjligaste bästa pris köper sitt råämne och att den menskliga företagsamheten med full kraft begagvar sig af välståndets vigtigaste häfstång! Men de. tänka i sjelfva verket endast på sig sjelfva, som af skyddsmonopolet hafva fördel, men icke på de ojemförligen omfångsrikare industrigrenar, som lida svårt under påtryckningen af detta skyddsmonopol I