Aftonbladet – 13 augusti 1859, sida 2

Har ni bott länge på detta ställe, mrs Watson? frågade Kit. Omkring tio månader, svarade hans nya värdinna; men om ni önskar erhålla några upplysningar om mig, så kan öfveruppsyningsmannen vid dockorna i Woolwich lemna er sådana. Detta är för ingen del min önskann, afbröt den förre. Jag är fullkomligt förvissad om er redlighet. Det är om en af edra grannar jag önskade göra några frågor Qvinnan såg förvånad på honom. Han menar squiren vid Ödehus, min mor, anmärkte sonen. Känner ni honom? frågade husets värdinna med;en orolig blick. Jag känner icke ens hans namn. Hennes ansigte ljusnäde synbarligen vid dessa ord. SHan låter kalla sig kapten Helsmanp, fortfor hon, och jag är ledsen att behöfva säga, att hans anseende ej är godt; intet af de kringboende herrskaperna besöker honom någonsin, och det ehuru han är rik; han ser aldrig någon främmande hos sig; huset står obebodt tre fjerdedelar af året, Under sommarmånaderna hyr han vanligen ut det åt en rik köpman eller bankir i London — jag mins ej hvilken. Sir John Sellem? frågade Kit ifrigt. Qvinnan skakade på hufvudet. Hon var inte rätt säker, men trodde nästan att det var namnet; i alla händelser skulle hon göra sig underrättad och låta honom veta resultatet följande afton vid hans återkomst. Han brukar köra en hvit häst, gör han icke. det? frågade den förre: Denna sak var hans värdinna säker på — hon hade ofta sett honom åka genom: byn. Efter att hafva tackat henne för de upplysningar han erhållit, tog den nye hyresgästen farväl och återvände i sällskap med Charley och Bob -Spiers till Woolwich. James, som synnerligen fattat mycken vänskap för-honom, bad att få följa honom ett stycke på. vägen. Jag skulle önska. sade han, då Kit ska