Aftonbladet – 13 augusti 1859, sida 2

Jerntullarne i Tyskland. Med anledning af den med förnyad styrka upplågande agitationen mot de höga tullar. genom hvilka jernverksegarne inom tyska tullföreningen skyddas mot utländsk medtäflan, innehåller National-Zeitung i ett af sina sednast hitkomna nummer en uppsats,hvilken vi här återgifva, dels emedan en nedsättning af tullen å jern inom tyska tullföreningen måste vara af största vigt för vår svenska jerntillverkning, dels också derföre att tidningens resonnement utgår från de sundaste statsekonomiska grundsatser. Ujpsatsen i Nat. Zeit. lyder sålunda: ; Det gifves sanningar så enkla, att de endast för sin enkelhets skull svårligen blifva trodde, emedan menniskan är van att komma till insigt på mödosamma och invecklade vägar. Om skyddstullen skall uppnå sitt ändamål — och att det verkligen vinnes bevisar väl tillräckligt den envishet, hvarmed de skyddade fabrikanterna dervid fasthålla — så fördyrar den varans pris för att ur köparens fickor inhändiga fabrikanterna en summa, som de, på den fria handelns väg, alltså frivilligt icke skulle erbålla. Skulle fabrikanten emot köparens vilja sjelf beröfva honom denna summa, vore han förfallen under brottmålslagen. Om nu staten förmedelst sin tarift och sina tulltjenstemän utför denna manipulation, så lånar den sin hand till att föra penningar ur köparens i fabrikanternas fickor, d. v. s. genomför en handling, som den eljest hotar med de strängaste straff såsom ett ingrepp i eganderätten. Denna sanni:g är så enkel, att den opartiske läsaren at en stridskrift rörande skyddstullar måste förundra sig öfver att det gifves menniskor, som ens kunna våga försöket att vända tydlig rätt i orätt och framställa ett omfångsrikt rofferisystem såsom ett vilkor för allmänt väl och såsom dess ärorika devis de anföra Suum cuique. Ännu en annan sanning är så enkel, att den likaledes för sin enkelbets skull blir förbisedd. Till allt stort, som den menskliga förvärfsverksamheten företager , och der den tager naturkrafterna i sin tjenst, för att med deras bjelp försgodt pris tillfredsställa de menskliga -behofyen, der är egandet och bruket af ett ämne det nödvändiga wvilkoret för dess framgång, nemligen egandet och bruket af jern. Åf jern äro äfven fredens vapen, med hvilka den menskliga uppfinningsoch företagsamhetsandan tillkämpar sig sina ärooch välsig-nelserikaste framgångar. Af jern äro industriidkarens maskiner, handtverkarens verktyg, af jern är landtmannens plog och lia, jern utgör hufvidbeståndsdelen af alla enkla och konstrika maskiner, som landtmannen använder att förminska kostnaden för frambringandet af våra näringsmedel; af jern äro spårvä-garne; af jern lokomotiverna, af jern ångfar tygen, som genomfåra hafvets vågor, af jern rören till vattenledningar, pelare och takstolar i de mest storartade bygnader i vår tid. Af jern är menskliga snillets vapen till tämjande af naturens krafter, jern är det menskliga välståndets. mäktigaste häfstång. Ingen förståndig statsman, menar man, skulle väl kunna tävka på att lägga en skatt på begagnandet af detta det allmännaste råämne för all framgångsrik och nyttig verksamhet. Jernets skattläggning, menar man, borde väl hvar och en vid första påseendet betrakta såsom ett intrång i välståndet vid dess källa,