Aftonbladet – 11 augusti 1859, sida 3

I Journal des Debats för den 2 dennes finnes införd en tablå öfver de truppmassor, som blifvit använda, samt de förluster, som egt rum å båda sidor under italienska fälttåget. Redaktionen säger sig ha för detta ändamål anställt de noggrannaste forskningar. ransakat så väl officiella som andra källor. och dervid icke blott följt de uppgifter, som utgått från franska och sardinska lägren, utan ock, och företrädesvis, österrikiska handlingar och de utländska tidningar, hvilka hysa en bekant förkärlek för Österrike, och hvarje gång som en tvekan uppstått, har man följt den för Frankrike minst fördelaktiga versionen. Vi meddela här ett utdrag af berörde tablå, hvaraf bland annat synes, att österrikarne vid alla tillfällen varit de manstarkare. Vid Montebello: på de allierades sida 7,000 deltagande i striden, 850 döda och sårade: på österrikarnes sida 13,000 deltagande, 1,150 döda och sårade samt 150 fångar. Vid Palestro: på de allierades sida 21,000 deltagande. 1,40) döda och sårade; på österrikarnes 24,000 deltagande, 2,100 döda och sårade, 950 fångar och 6 kanoner. Vid Magenta och Turbigo: på fransmännens sida 55,000 deltagande, 4,400 döda och sårade, 200 fångar och en kanon; på österrikarnes 75,000 deltagande. 13,000 döda och sårade, 7,000 fångar och 4 kanoner. Vid Melegnano: på fransmännens sida 16.000 deltagande, 900 döda och sårade; på österrikarnes 18,000 deltagande, 1,40 döda och sårade, 900 fångar. Vid Solferino: på de allierades sida 145,000 deltagande, 16,800 döda och sårade, 350 fångar; på österrikarnes 170,000 deltagande, 21,00 döda och sårade, 7,000 fångar och 30 kanoner. Man finner således, att totalförlusten i döda och sårade på de allierades sida uppgick till 24,350, på österrikarnes till 38,650. Antalet af de fransmän, som togos till fånga, var endast 550, under det deremot 16,000 österrikare tillfångatogos. Fransmännen eröfrade 40 kanoner, österrikarne deremot ej mer än en enda. ENGLAND. Hr Monckton Milnes hari underhuset föreslagit en adress till drottningen med anhållan, att H. M. måtte inleda underhandlingar meå Förenta Staterna i ändamål att sätta en gräns för det öfvervåld och den råa behandling, som skeppskaptener tyvärr blott alltför ofta tillåta sig mot sina matroser, samt att befordra den brottslige till straff. Han ansåg ett fördrag böra afslutas, i kraft af hvilket kaptener, som på öppna sjön gjorde sig skyldiga till dylika skändligheter, lika väl kunde ställas till rätta inför engelska domstolar som om förbrytelsen skett på britisk mark: Förslaget understöddes af flera talare, bland andra inrikesministern, sir G. C. Lewis, samt antogs af underhuset. Morning Herald återtar nu sin uppgift, att Förenta Staternas regering skulle frångått principen om privatkaperi. Tvärtom har nämnda regering förklarat sig icke vilja frångå densamma. Morning Herald urskuldar denna blunder med ett tryckfel; i notisen hade nemligen insmugit sig ordet beslutit, i stället för vägratn. , SCHWEIZ. Från Bern förmäles, att grefve Cavour anländt till Genåve. Det säges att han, under det konferensen i Zärich varar, ämnar uppehålla sig i närheten af Zirich. ITALIEN. Den 3 dennes firades uti Turin högtidlig likbegängelse för de franska och italienska soldater, som oftrat sina lif för italienska sjelfständighetens sak. Franska armån fortsätter sin marsch genom Turin, på hemfärden till Frankrike, och motages af folkets stormande bifallsyttringar. Monitore Toscano offentliggör provisoriska regeringens dekret, hvarigenom kallelse atfärdas till valkollegier för väljande af den nationalförsamling, som skall förkunna folkets önskan rörande landets blifvande öde. Dessa valkollegier skulle sammanträda den 7 dennes. Liktidigt har toscanska regeringens nye chef, Ricasoli, utfärdat ett cirkulär till de toscanska myndigheterna, hvaruti det betecknas såsom nämnde församlings uppgift att ringa toscanska folkets vilja till Europas kännedom samt låta Italien veta, att toscanarne hafva beslutat att vara italienaren. I samma ändamål har öfverste Cipriani, vilken efter sardinske kommissariens nedäggande af sitt embete trädt i spetsen för egationernas regering, sammankallat en församling för desamma. Före nedläggandet af in funktion såsom kommissarie hade chevaier dAzeglio utfärdat en proklamation till egationernas befolkning, hvaruti han lofvade lem, att sardinska regeringen skall uppbjuda ut sitt bemödande att vinna stormakternas nedverkan till verkliggörande af deras rättvisa och förnuftiga önskningar. Storhertigen af Toscana har den 26 Juli fver Prag afrest till Dresden. Från Rom berättas följande uti en korespondens till Kölnische Zeitung: General Goyon är högste befälhafvare för le påfliogrtrupperna, och den påflige generaen GYfZorio endast att betrakta såsom hans ikarie. Befälhafvarne öfver de båda påfliga, not Bologna kommenderade truppkårer handla nligt general Goyons instruktioner. Det föräkras äfven, att Goyon, som tycker särdeles nycket om Rom och låter uppfostra sin son ff sesniterna uti Clolleoio dei NaÄhil;i canaro