Aftonbladet – 11 augusti 1859, sida 3

Tycker ni om penningar? frågade kaptenen, glömsk af den personliga fara, för hvilken han utsatte sig, endast hänförd af en okuflig törst efter hämd. Ja, utomordentligt, var svaret. Uppgif sjelf den summa ni åstundar för tillåtelsen att skrifva eller skicka ett bud till general de Courcies brorson. Bahl svarade fransmannen. Vore jag verkligen en person som ni kunde muta, så skulle detta dock vara er till föga gagn; om ni är klok, så underkastar ni er ertöde. Det är ej ofta som någon person, hvilken förtörnat grefven, slipper så lätt undan... Hvem är då denne man, som kunnat förmå Michael Perlet att förråda mig och som har polisen i Paris under sitt befäl? Det vore bäst för er att ej söka utforska det. Hvarföre icke ?, Emedan jag, utan att vara en profet, kan förutsäga er, att samma dag, ni utforskar hvem han verkligen är, blir den sista i ert lif. Pratl Han sade mig detx, tillade öfversten, och jag har ännu aldrig funnit grefve de Lilini hota någon förgäfves. Innan halftimman var förbi, voro de samtalande på vägen till Calais. Det märktes ej Jet ringaste bemödande hos fransmannen att förekomma kaptenens flykt; han tycktes helt och hållet lemna den saken åt hans egen försigtighet — ett förhållande, som den sednare tillskref öfverstens förtroende till de vidtagna försigtighetsmåtten och således rättade sig efter. Två dagar sednare kom den besegrade skurken till Loudon och hade der den förödmjukelsen att i ti 2e se underrättelsen om lord Charles Murrays död törklarad ogrut.dad. hå Den hade med afsigt blifvit ntspridd i Parig af öfversten och hans agenter.