Aftonbladet – 11 augusti 1859, sida 3

lutade sig derpå mot hans axel och gret af glädje som ett barn. Stackars Adelaide! hviskade han, jag kan lätt tänka mig hvad nididit — men denna tid är nu förbi. . har ryckt ut ormens huggtänder; hä: r kan ej hans gift skada er. . Han tog fram paketet med de olyckliga brefven, som han gömt vid sitt bröst, och lemnade henne det. De äro alla här,, tillade han, ej ett enda fattas. vÄfven sköterskans attest? frågade hon ifrigt. Ni skall finna den tillsammans med brefven. Macame de Courcie drog sig undan till ett fönster och genomsåg hastigt paketets innehåll. Det förhöll sig så som spanioren försäkrat henne: icke ett enda saknades. Från denna stund, tänkte hon, skall jag kunna sofva lugnt. Innan ni förstör demn, anmärkte grefven, önskar jag läsa igenom det papper Helsman talade om, såsom sköterskans bekännelse. Damen räckte honom den. Det är som jag förmodade, fortfor han sedan han uppmärksamt läst igenom den och antecknat qvinnans namn, Betsy Amos i sin plånbok; en lögn från början till slut. Jag måste tala med henne. Ej för min skuld, utropade Adelaide bönfallande; ej för min skuld. Hvarför skulle ni våga er till England, der ni har så bittra fiender? Jag skall tänka ut ett sätt, svarade spanioren tankfull. Om det blir nödvändigt för ert själslugn, så skall det-ske, Hvad mig beträffar, kan jag le åt faran. Jag är lugn i samma stund dessa blifva förstörda,, svarade baronessan, Och ett i sender af brefven kastades i elden; grefven såg noga på huru de förtärdes af lågorna, till dess. den sista..biten -var för-, bränd, hvarpå han väl omrörde glöden och askan efter dem. i