Aftonbladet – 11 augusti 1859, sida 3

undan af trottoiren. Om sommaren betyder det mindre, men under den ruskiga årstiden är olägenheten häraf tydlig för hvar och en. Skall detta ofog längre fortfara, är ändamålet hvarför de anlades helt och hållet förfeladt. Vidare framställes till de maktegande en förfrågan, om det ej vore möjligt att alla, som med åkdon äm nade sig tvärt öfver dessa på ofvannämnda torg och på endra ställen anlagda dylika trottoirer, ålades att endast i gående passera eller helt långsamt färdas öfver dem, antingen någon eller ingen person befinner sig på desamma. Den rättighet hvarje menniska eger, att icke blifva omkullknuffad eller öfverkörd, hvilket lätt kan inträffa bland allt detta virrvarr af vagnar och kärror på nämnde torg, synes oss rättfärdiga denna förfrågan. Då trottoirer på Norrbro anlades, erhöllo de till väktare och skygd stora runda stenar, hvilket var ganska behöfligt, då de troligtvis voro de första och då ännu inga poliskonstaplar voro tillstädes att hindra allt intrång af åkdon m. m. Det förundrar oss deremot högligen, att dessa ej blefvo borttagna, då Norrbro för få år sedan omlades. Trottoirernas frikallande från hästar och kärror är numera så allmänt kändt, att dessa hörnstenar eller törnstenar qvarstå endast som hinder och utan allt gagn. Det för närvarande trånga utrymmet vid sydvestra delen af bron borde vara en giltig orsak att så fort som möjligt bortskaffa de stygga tingestar, som stå midt i de gåendes väg Damerna, rädda om sina klädningar, se med fasa att de nödgas inklämma sina vidlyftiga kjortlar mellan dem. Det tillåtes ingen att på trottoiren utplantera sillfjerdingar, men jordfasta få de qvarstå oantastade och piktfria. Hviiket begrepp om snygghet och ordning de styrande hysa, är svårt att lukta sig till, då de tillåta dessa sqvättinrättningar för hundar qvarstå midt i de gåendes väg på den mest besökta plats i staden. Allmänheten hyser blott en endå önskan, nemligen at de skola bort, och det så fort som möjligt. Rännstenarnes mefitiska ångor äro mer än tillräckliga för att derjemte traktera allmänhetens luktorganer med konstgjorda inrättningar. Man behöfver endast den slaskiga årstiden vända sin blick mot trottoiren näst derintill, för att se huru hela gatan mellan denna och Lejonbacken står som en stor puss, till följd af att ingen rännsten utmed trottoiren är anlagd, oaktadt gatan sluttar åt den sidan. Alldeles oförklarligt är, buru ett sådant underlåtande kan opåtaldt passera.