Aftonbladet – 11 augusti 1859, sida 3

(Insändt.) Om Stookholms trottolrer. Om det eländiga skick, hvari dessa på många ställen befinna sig, vilja vi ej för denna gången yttra oss, utan endast fästa uppmärksamhet på några förbättringar, som utan synnerlig kostnad och med lätt het kunna verkställas, blott man med allvar inser och vill hvad ordningssinnet fordrar. På senare tider har kommit i bruk att till skygd mot solen begagna väfjalousier, eller med hvilket annat namn de än må benämnas. Deruti ligger intet ondt; men då dessa brukas för fönstren i i nedersta våningen och tillika sitta alltför lågt ned, råkar vandrarens hufvud lätt i kollision dermed. För att afhjelpa detta, föreslås antingen att de ej måtte komma trottoiren nära på fullt fyra alnars höjddistans, eller ock att helt och hållet liksom rullgardiner vara fästade utmed fönstren, hvilket redan. är antaget på några ställen. De sist omnämde äro bäst passande, så väl till följd af sin till det yttre enkla konstruktion och sitt nätta utseende, som ock derigenom att de fullkomligt mötsvara det afsedda ändamålet. På lika sätt förhåller det sig med vissa öfver trottoiren eller gatan framskjutande skyltar. TI de tider, då folket. ej kunde läsa, var af behofvet påkalladt att genom granna skyltar representera det, som fanns till salu i bodarne. Men nu är förhållandet helt annat, och sådana skyltar hafva på senare tider till stor del kommit ur bruk; likväl återstå några gengångare från fordna dagar. Utom gatans missprydande deraf, uppstår äfven olägenhet för både körande och gående, då dessa skyltar hänga för lågt ned, hvilket oftast är fallet. Vi vilja blott omnämna Slussgatan på söder. Ofta hafva vi sett större lass vara nära att nedslita läderlappsskyltarne, och södra malmens fotgångare måste allt någon gång fått sig en törn af lintofsarne, som svaja i hörnet af Stora och Lilla Slussgatan. Vi hoppas att snart få se dessa olägenheter undanröjda, då vi nu anförtro deras afhjelpande ät det offentliga och enskilta ordningssinnet. Samma obehag erfar vandraren af nedersta våningens fönster, då dessa öppnas utåt gatan. Som detta endast genom kostnader för husegarne kan afhjelpas, lemnas alla förslager här å sido. Men å hus, som nu och härefter byggas, borde aldrig tillåras, att nedersta våningens fönster konstruerades att öppnas utåt gatan till, utan inåt rummet. Hötel Rydberg här härvidlag föregått med godt exempel. En förordning härom borde ej längre låta vänta på sig. Då för några år sedan på Gustaf Adolfs torg anlades gångstigar med platta stenar från Norrbro till Fredsoch Arsenalsgatorna, troddes allmänt att de, ehuru ej upphöjda öfver torgets yta, likväl skulle erhålla trottoirs namn samt dermed förenade heder och värdighet. Men nu är ofta händelsen att dessa, som vi vilja med sitt tillbörliga namn benämna trottoirer, begagnas till att skjuta dragkärror och bära bårar uppå, då de gående måste utan krus maka sig om or neMEEREKRENNEKSTERAA.