Aftonbladet – 9 augusti 1859, sida 3

öfvertygad derom, och dock anade han, genom en af dessa oförklarliga instinkter i vår natur, att han stod inför en fiende. Han skulle velat gå, men en känsla af ovisshet, ett slags förtrollning, för hvilken han ej kunde göra sig redo, höll honom qvar. Grefven började samtalet med den ledighet, som antingen utmärker en man, hvilken har ingenting att dölja, eller också den, hvilken är så fullkomligt på sin vakt, att intet kan locka hönom till ett oförsigtigt yttrande. Ett par gånger märkte spanioren att engelsmannens ögon voro fästade på Honom med ett forskande uttryck, och i den blick han kastade tillbaka på honom låg nästan något gäckande. Se på mig,, tycktes den säga; du kan ändå ej utforska mig., Han såg att madame de Courcie led, och uttänkte ett medel för henne att kunna lemna kabinettet, utan att väcka uppmärkkamhet. Huru glömsk jag är,, sade han och tog ett bref ur sin visitbok samt lemnade det till henne; jag lofvade hertiginnan de Rohan att tillföra henne ert svar i afton, madame., Jag skall genast skrifva det, svarade husets värdinna och lemnade hastigt rummet. Genast efter hennes bortgång. vände sig samtalet kring politiken — Cariisternas utsigter i Baskiska provinserna, Christina och let spanska kronolånet. Till general de Coursies förvåning, framställde hans vän en beIröflig målning af den sak han visste honom vara varmt tillgifven. Helsman var idel föra. Det var en törträtti.g bekantskap han gjort, med afseende På hans spekulationer i de spanska fonderna. ES Ni tror att londerna skola stiga?) sade han. Kan ni tvifla derpå9, svarade grefven, då både England och Frankrike understödja det konstitutionella partiet? TI det förra landet är