Aftonbladet – 9 augusti 1859, sida 3

ning ätt mottaga honom, såsom sig höfves, vid husdörren,; — Leende svarade officern: Ni har redan mottagit honom, och visserligen på det för honom och er minst besvärande sätt, jag är konungen! — Vi häpnade. Min far ville ursäkta sig, men fann inga ord, utan förde honom under idel bugningar in i praktrummen. Det förefaller mig, som ser jag honom för mig, denne fruktansvärde konung, öfver. hvilken så många böcker blifvit skrifna. Under tre dagars tid hade jag tillfälle att af bjertans grund se mig mätt på honom. Han, som satte hela verlden i bäfvan, var mild som :ett lam, blyg som en nunna. Af temligen lång, smärt och spenslig växt, var hans ansigte i förhållande till kroppen och sjelfva hufvudet allt för litet; Skön var han icke, men man kände dock icke finna hans koppärriga ansigte fult. Deremot lyste hans mörkblå ögon såsom briljanter. Alla, som då för tiden klädde sig efter tyskt mod, buro ofantliga peruker, som vi polackar funno löjliga och osmakliga; deti svenska konungen bar ingen sådan. Hans kastaniebruna hår var lätt pudradt, kortklippt, kammadt bakåt och i nacken sammanknitet till en liten piska. Han såg mycket ungdomlig ut. Han bar städse en blå uniform med gult foder och röda kragar, gula benkläder af läder och ofantligt stora stöflor tiid oerhörda sporrar. Hans svärd, hans: ända till armbågen nående läderhandskar, hans stöflor samt sporrar stodo i ett så ogynsamt förhållande till hans växt, att vi flickor skrattade åt hans Goliathsrustning. Hans lilla batt var icke prydd. med några galoner, och i. allmänhet fanns på hela hans drägt icke för ett öre silfver eller guld. Mina föräldrar inskärpte -beständigt hos oss att vi noga skulie betrakta köningen, emedan han vore en stor man, liknande vår dan Sobiesky och Stefan Bathory. Min far, obenägen tyskarne, dyrkade Carl: XII, emedan han fördrifvit August II ur Polen och upphöjt Stanislaus Leczinsky på thronen. Efter en stund anlände två kalescher och två täckta vagnar, i-hvilka befunno sig den kongl. ministern, grefve Piper, 2:ne adjutanter och konungens öfriga svit. Häribland befann sig äfven en tolky: genom hvilken min Mor hos kammartjenaren lät förfråga sig, hvilken mat konungen företrädesvis älskade, — Allt stekt och isynnerhet svinkött och vildt., hade kammartjenaren svarat, ibland grönsaker spenat, persilja, vinrutor; frisk frukt finnes icke, men om ni har citroner, så låt ställa .dem på bordet, konungen tycker mycket om dem. — Men hvilket vin dricker konungen?. — Alls intetv, var kammartjenarens svar, konungen dricker icke ens öl utan endast vatten. . I vårt hus fanns allting i förråd, min mor förstod till och med att hålla äpplen friska bela året igenom. Kl..2 var middagen anrättad och på : den af kammartjenaren till konungen ställda fråga för huru många personer det skulle dukas, blef svaret att konungen önskade spisa tillsammans med vår familj. Det fröjdade oss alla,och min far beklagade blottatt mina bröder, då i-skola i Wilna, icke voro hemma. Under måltiden vände jag icke mina ögon från konungen. . Han åt med aptit, isynnerhet fann han behag i en rätt vildssvinshufvud i gele, dertill åt han mycket bröd. Under tiden spörjde had min far om landets ställning och yttrade, att kriget snart skulle få ett slut och att han skulle gifva Stanislaus Leczinsky medel att hålla Polen skadeslöst för allt hvad det lidit. Före middagen infunno sig äfven tre generaler och togo plats vid taffeln. Svenskarne läto sig vinet väl smxka, berönide det och generade sig alls icke af konungers närvaro. Men han drack blott vatten, tuggade fortfarande bröd och bekymrade sg icke om de andra. Med oss, fruntimmer, talade aan iske ett ord, undantagandes då han hörde a t äpplena voro ur vår egen trädgård, hvarvi ! han sade min mor en artighet öfver hennes hushållning. Dagen derpå sade kammartjenaren till min mor, att konungen vore särdeles tillfredsställd -med. det sätt, hvarpå han undfägnades, men utbad sig blott att hon icke skulle låta tillaga mer än 4 rätter och icke låta måltiden räcka längre än timme. Om aftonen drack konungen ett glas söt mjölk med en tillsäts af salt och åt dertill ett stort stycke bröd. — Hela morgonen dröjde Pan vid skrifbordet, och kammartjenaren sade 0s att han stannat här 3 dagar, endast för att ombesörja sin korrespondens, som skulle affärdas med en särskilt kurir till Sverge, Efter middagen gjorde Ban med sin minister en promenad i vår trädgårds stora alle, men vi betraktade honom från en löfsal. Vid afresan skänkte konungen :min fader -egenhändigt en gyllene med hans namncehiffer och brillanter prydd shusdosa samt lät betala allt som levererades för :hans folks och hästars räkning. Min fader kände sig deraf förolämpad och sade till -adjutanten att han var en Schblachtiz, men ingen värdsbusvärd; han visade konungen gästfrihet, men handlade icke med munförråd ock furage Då vi senare erforo Carls olycka vid Pultava, veklagade vi honom af bjertat; men uppgåfvo icke hoppet att lyckan skulle åter komma hotiom till hjelp. fDå vi senare erböllo unae om hans död, brusto vi alla ut i tårar. jag, fortför min farfars mor, det var år 1711 och äfven i medio af Mars. Den rysks fältmarskalken Scheremetew stod i Sluck, dit vi, hela familjen, begåfvo oss, för att af honom utbedja oss ett skyddsbref, ty hans kossacker och åtskilliga vilda härshopar, basch-kirer och kalmucker föröfvade de rysligaste TG ST TE AA RAN ET NEO SA Sve sö oe Ya nt Pl Pt Pg gr VR I FA EN RA Ir hin rp RR Ar PA JR VR LR MKR I Kn FR nt r RR i Äfven Carls motståndare, czar Peter, såg I Ä b 5 e n