Aftonbladet – 9 augusti 1859, sida 3

Den skurken!s Jag måste erlägga summan inom tre dagar, fortfor Hon ock sänkte rösten tillj.en hviskning; i annat fall hotar han att lemna brefven i händerna på baronens. familj, som hatar mig. Det är en gruflig uppoffring, men jag måste underkasta mig den. Jag har ännu några juveler qvar, och dessa, tillika ined de två sista årens besparingar och — Han skall icke hafva en skilling; Adelaide, nej inte en penny, afbröt henne grefven. Affären är nu i mina bänder, och det är jag som skall uppgöra den. Och bevisen ? Skall han lemna. Så länge de förblifva i hans våld, sade damen, är lifvet icke något lif för mig. Jag är en slaf af en onämnbar fruktan. Verldens hån och missaktning borde jag fördraga, men min makes olycka skulle jagej kunna ut, härda. Hans ädla förtroende till mig är utan gränser. Han skulle dö af blygsel vid denna upptäckt; jag af samvetsqval. Samvetsqval äro för den brottsliga, Adelaide, ej för den oskyldiga.n Den oskyldiga! upprepade baronessan dystert. s Ja, så sade jag, och så är det,, fortfor spanioren, i det han fästade på henne en blick, full af vördnad:och ömhet. Ni vet att jag ej är sofist, utan säger min mening rent-ut och kallar saker vid deras rätta naran — dygden dygd, och lasten last. Var det väl ert fel, att den skurk, för hvilken. både ni och den man ni älskade hyste samfäldt förtroende, anskaffade en falsk prest; som förrättade vigseln, denna vigsel, som en onaturlig broders tyranni tvang er att hålla hemlig, eller att ert barn blef stulet från er? .Nej, Adelaide, nej, tillade han, denna oskyldiga varelse må vara en orsak till sorg