Aftonbladet – 9 augusti 1859, sida 3

rättigheten att sjellt giva Sig sina själasorjare. Uti sig sjelft ör. det ej hellet någon likgiltig eller föga maktpåliggande sak, om ett folk kan möta med fullt förtroende sina själasörjare eller icke. Ur Bulgarins ffiomoirer. I ryska statsrådet Thaddäus von Bulgarins memoirer, hvari denne utmärkte ryske författare skildrar sitt brokigä Nf samt i och med detsamma gifver betydande bidrag fill nyaste tidens historia, förekommer ett stycke, der författaren antecknar några minnen från längesedan försvunna tider och som särskilt kan intressera svenska läsare. Bulgarin var född i Littbauen och berättår bland sina ungdomsminnen hvad han hört förtäljas om konung Car! den tolfte af häns farfarsmor, Pana Onjuchowska, som uppnått eh ovanligt hög ålder och som det oaktadt bevarade ett utomordentligt minne. Hon hade varit 12 år gammal, då Carl. XII år 1708 med sin arme marscherade från Smorgan till Borissow, Nästan jemt ett århundrade efter denna tilldragelse, år 1807, befann Bulgarin sig hos henne och hon berättade då allt hvad hon. erinrade sig om Carl XII som flera dagar hade haft qvarter i hennes föräldrars hus. Denna berättelse, hvilken afgafs med så mycken klarhet och åskådlighet. som hade alltsammans tilldragit sig aftonen förut, söker Bulgarin återgifva på följa: de sätt: Då mina föräldrar erforo att den svenska hären öfver Molodetschno inbröt i Ryssland, beslöto de att med alla sina dyrbarheter draga sig tillbaka i det inte af landet, ty vårt gods låg invid den till Borissow ledande stora vägen och svenskarne voro kända såsom arga plundrare. Väl kallade sig svenskarne i sina manifester våra --goda vänner och beskyddare, men plundrade oss icke desto mindre in på bara lifvet. Så kallade sig äfven ryssarne, men skonade oss lika litet. Ja, våra landsmän: polackarne, hvilka än höllo med Stanislaus Leczinskys parti, d. v. s. svenskarne, än. med August II:s, d. v. s. moskoviterna, gjorde. oss icke mindre skada än främlingarne. Tiden var svår och blott Guds nåd räddade då från undergång ett land, som låg öppet likt en krog vid landsvägen. Redän voro alla saker af värde lastade på fordonett och vi väntade blott på närmare underrättelser om :svenskarnes, anryckande för att aflägsna oss och öfverlemna huset åt sitt öde, då ett bud från Pan Wollovitz, en vän till min fader och som. befann. sig i den svenska konungens; följe, . bragte oss den underrättelse, att konung Carl XII skulle taga qvarter i vårt hus. Konungen--skall icke beröfva oss någonting,, sade min fader, utan tvertom beskydda oss. Hvarföre draga omkring i främmande, hus? Vi vilja stanna qvar,. Straxt läto mitra föräldrar utrymma rummen, beklädde: möblerna i trehne af dem med nytt sammet. och damast, försågo huset med de bästa. munförråder och viner och afvaktade derefter, orn Jökså icke med lugn, den väntade gäsen. Ändtligen erforö vi att svenskarne voro i antågande och i sjelfva verket syntes fram. emot: aftonen en officer med 24 drabanter, som vid porten läto uppställa två beridna skildtvakter och en stor gul fana med svenska vapnet, den sista såsom ett tecken att här vore: konungens qvärter. : Visserligen blefvo åt officern och drabanterna rum anvisade i husets flygel, men de afböjde det och stannade natten öfver på gården, i hvars midt de uppgjort en eld, utan att ens afsadla sina bästar och ehuruväl det var i medioaf Mars.och ganska kallt, emedan vintern Varade länge detta år. Drabanterna redo hela natten igenom omkring huset och på landsvägen, signalerade heständigt till hvarandra undet:: höga rop, så att vi icke kunde tillsluta ögonen. Vid dagens inbrott drog svenska -bären förbi vårt hus, hvarvid den kongl. fanan helsades med trumslag. Min mor och mina båda systrar prydde sig sjelfva och mig. på bästa sätt, och min far påtog sin paradkontusch. Vi fruntimmer veko icke från fönstren, för att kunna mottaga konungen framför husdörren. : Vid middagstiden redo två officerare, åtföljda af en soldat, in på gården. -Om det verkligen skulle vara svenska konungens adjutanter? — Så dåligt klädda! anmärkte min far. Officerarne stego af hästarne, trädde in i förstugan och derifrån in i förmaket, hvars fönster lågo åt trädgården. Der emottog dem vår hofmästare, under det vi befunino oss i matsalen, hvars : fönster beherrskade gården. Hofmästaren berättade för min far att officerarne frågade efter Husvärden. Nu begåfvo vi oss in i förmaket och pigornä erböllo befallninogatt straxt gifva -oss underrättelse, så snart konungen anlände. Är ni busvärden? frågade den yngre af. officerarne höfligt på tyska språket. Till er tjenst;-hvad behagar ni?, svarade min far, Det kongl. qvarteret är här; var så god och visa oss. de för konungen bestämda rumpy, yttrade officernvis dare.-— Hela mitt hus-och allt som finnes här står till bh. m:ts tjenst, lydde -min fars svar. — För honom är ett rum tillräckligt. men två utbeder jag mig för kansliet, den kongl. thihistern och två adjutahters, sade officern. — Inrätta er efter ert välbefinnande. hela mitt hus står till h. m:ts förfogande, EN FET AUE LI, 1 at Bala tg AEA