Aftonbladet – 8 augusti 1859, sida 3

rade Kit. Af mig:skall han aldrig få veta det. Ni skall finna Nancy,, återtog den stackars sömmerskan. .Jag är säker på att ni gördet. Himmelen är för rättvis att låta så mycken godhet blifva obelönad. Då ni talar om för henne huru felaktig jag varit,, tillade hon med nedsänkta ögon, så säg henne äfven min ånger. Bed -henne .komma ihåg mig i sina böner; ty i hvilket land jag än må vara skall jag alltid bedja Gud för er och hennes lycka., I hvilket land ni än må varal upprepade hennes åhörare. Ack, jag förstår; Bob är en hederlig -karl och ni kan ännu bevisa er vara värd så mycken kärlek. Om ett år,, hviskade Såsanna; pett enda år; och jag synderska, som trodde att himlen öfvergifvit mig! Den öfverger oss aldrig, svarade den unge mannen förrän i äro förlorade för hvarje möjlighet af förbättring ; och då, Susanna, sörjer den öfver oss. Med dessa ord sade han henne farväl och gick med hastiga steg för att upphinna sin följeslagare, som redan stod och väntade på hon m vid en krökning af vägen, der postvagnen passerade på vägen till London. .Jagkan väl tro att du anser mig vara en stor narr, att du skrattar åt mig, ja, kanske föraktar mig., sade Bob, då Kit upphann honom; men mitt: beslut står fast, och allt hvad du bar alt invända deremot är alldeles burtka tadt. Jag skulle straxt hafva talat ut min mening som en hederlig karl, och inte varit så obestämd, då jag visste af Susannas fattigdom och de lockelser för hvilka hon var utsatt. Felet är till hälften mitt, och om hon, som Jag säkert tror, uppför sig väl för ettår, så tar jag benne till min hustru och flyttar ut wil Australien eller Amerika.