Aftonbladet – 1 augusti 1859, sida 3

teknologiska mstitutet, och hvilken derstädes alltjemt åtnjutit ett stoft förtroende. I denna skrifvelse yrkas allvarsamt på undervisningens i slöjdskolan inskränkande och nedsänkande väsentligen till skrifva och räkna, — detsamma som läres i de vanliga folkskolorna -Isamt de förut befintliga lägre söndagsoch a:tonskolorna — äfvensom limfärgsmålning, oljefärgers tillblandning, fysik, kemi och konstruktionsritning.; — ett förslag, som hufvudsakligen var riktadt mot kapten Cronstrands bemödande att i slöjdskolan bibringa handtverkaren någon uppfostran till en smula konstnärlig smak (och hvem annan än handtverksföreningen och dess rådgifvare nekar det trängande behofvet häraf?) — samt alltigenom vittnar om cen befängd förblandning af, å ena sidan, en vanlig folkskola och, å andra sidan, verkstaden med en läroanstalt sådan som slöjdskolan, ämnad att genom hvad den meddelar af vetenskap och konst utvidga den ide lägre skolorna . vunna kunskapen och till verklig konstskicklighet -förädla den på verkstaden vunna praktiska färdigheten ). I samma skrifvelse bröts stafven öfver att officeraren användas såsom lärare i slöjdskolan, med undantag endast för hr kapten baron Fock — Jsamme person, som nu af svenska slöjdföreiningens direktion, under hr Åkermans ordI förandeskap, blifvit utsedd till slöjdskolans I föreståndare. Man kan icke neka, att slöjdskolan varit från teknologiska institutets sida betraktad ur flera olika synpunkter. Först invändes emot henne att skolan icke hade att påräkna några elever. Sedan emellertid elever det oaktadt verkligen infunnit sig i en så oförmodad myckenhet, som erfarenheten visat, menade man att undervisningen endast kunde kommas att blifva någonting på: hafs eller något alltför litet och ytligt. Men sedan det äfven visat sig, genom slöjdskolans årliga examina och expositioner, att undervisningen icke varit så alldeles på hafs,, fann man tvärtom att slöjdskolan lär sina elever — för mycket, och att en inskränkning af undervisningen vore högst nödvändig. Stackars slöjdskola! aldrig kunde hon blifva rätt till lags. Och slutet af alltsammans är nu, att föreståndarskapet vid slöjdskolan ämnats till en sinekur för en af teknologiska institutets herrar professorer! — Vi söga utan betänkande sinekur; ty annat lär svårligen kunnat vara meningen, Hr baron Fock är för närvarande professor i fysik vid teknologiska institutet; och hvar och en, som har någon kännedom om denna vetenskap, vet att den ensam fordrar en mans tid, såvida han skall kunna blott någorlunda nöjaktigt följa med de framsteg som göras. Bäron Fock är tillika sekreterare hos direk tionen för teknologiska iristititutet. Fråga vore nu att han dessutom skulle såsom föreståndare sköta en annan stor läroanstalt med flera hundrade lärjungar och några och tjugo lärare; vid hvilken ännu återstår så ofantligt mycket att göra, om den skall utveckla si till hvad den tidsenligt bör blifva, och vi hvilken slutligen det förnämsta föremålet för undervisningen utgöres af konststudier, något hvaråt veterligen baron Fock aldrig egnat sig. Och ehuru. vi ingalunda vilja i något hänseende underskatta hr båron Focks goda vilja och förmåga, så tro vi att ovilkorligen antingen slöjdskolan eller institutet måste komma att lida af den föreslagna föreningen af tjenstebefattningar; ty om det än till en början kan gå för sig att med litet besvär nog upprätthålla en institution, som redan nått sin fullständiga utveckling (hvilket långt ifrån är förhållandet med slöjdskolan), om det möjligen kan gå, åtminstone så, att profanum vulgus icke märker n got; så är det likväl en stor skilnad mellan ett mekaniskt, om ock med den största ordentlighet, uppfylla vissa yttre åligganden, och att med själ och hjerta lefva för sin sak; och det är i denna mening verkligen omöjligt för baron Fock och för hvem annan som helst att tjena två herrar. Men om någon institution ännu framgent behöfver en verkligen varm, omhuldande kärlek hos sin me te ln bb ore ) För jemförelses skull kan det vara af intresse att se, Huru sman i denna sak tänker i ett industrielt land sådant som England. När år 1849 en parlamentskomite var nedsatt i London för att yttra sig öfver de då sedan 12 år på statens bekostnad för arbetare inrättade konstskolornas verksamhet. mot hvilken senare starka klagomål höjts, derföre att den icke sträckte sig nog långt för att meddela en på verkliga konststudier grundad förmåga ätt skapa sköna bilder, och inför denna komite en af Englands förnämste industrielle konstnärer hördes,-yttrade denne i slutet af ett sakrikt anförande: Det är mer än väl kändt, att i fråga om artiklar, :som bero af smak, Frankrike förser nästan alla verldens marknader. Men ganska säkert finnes intet skäl, Kvarföre icke vår teckningsskola i London skulle kunna blifva den förnämsta i Europa. -Om en förmåga af högre ordning står att finna i Berlin, eller Paris, eller Lyon, hvars anvisniogar kunna komma våra skolor till godo, kunna vi då icke göra tillräckligt stora anbud och draga till oss de skickligaste personer, som stå att finna — personer i besittning af den både teoretiska och praktiska. bildning, som erfordras för dessa skolors ledning? Intet pris är för högt för ett värdefullt biträde till höjande af en konstbildning, som är af så vital -vigt för vår handel och våra maånufakturer. Man finver att bär är fråga om något helt annat än oljefärgers tillblandning — fråga om en helt annat bildning, än den handtverksföreningen och dess rådgifvare samt den svenska slöjdföreningens direktion vilja medgifva. Och under det man i England anser intet pris vara för högt, för att ifrån Tyskland eller Frankrike införskrifva personer med förmåga att ordna en fullt tillfredsställande och nog hög konstundervisning för arbetare, så att dessa kunde blifva, så vidt möjligt, verkliga artister i sina respektive yrken, så ser man här svenska slöjdföreningens direktion afskeda, på ett förolämpande sätt afskeda kapten C. derföre att han bjudit till att i någon mån närma sig det mål, som i England ansetts vara så eftersträfvansvärdt, så nödvändigt för industrien! sn EPN