Aftonbladet – 1 augusti 1859, sida 3

-— —— träda in på brottets bana utan att drömma lerom eller hafva det för afsigt. Liksom mången annan, hade hon dårat sig sjelf med föreställningen ätt kunna gå så ångt och icke vidare. Men ingenting är så snärjande som brottet; dess första steg äro rädda och tveksamma, de följande blifva allt hastigare och säkrare, tilldess det olyckliga offret hejdlöst och utan all besinning störtar fram till förderfvets brant. Det dröjde ej så länge, förrän Bet insåg denna förfärliga sanning; men denna kunskap kom för sent. Hon hade nu en gång kommit i den samvetslöse mannens våld och vågade icke längre tveka att lyda hvarje befallning det föll honom ia att gifva henne. Från att vara hans tjenare blef hon hans slaf, Till sitt utseende var hushållerskan lång, och ehuru dragen voro obehagliga, saknade bon icke en viss, värdighet i det yttre. Hon hade blifvit inlärd af en sträng berre i försällningskonsten — och lärjungen visade sig värdig sin mästare. Qvinnan satt i det lilla förmaket, der hon tillbringade största delen af sitt ensliga lif; då kaptenen återkom. De båda fångarne hade då om dägen för första gången begärt arbete,.och hon var ifrigt sysselsatt att se öfver sina klädningar, på det att deras flit måtte komma henne till nytta. Lägg bort de der trasorna, Bet; och hör på hvad jag vill säga, sade hennes herre, Hon lydde under tystnad. Jag reser till Paris i morgon bittida. Jaså, sir,, svarade hon, men utan det ringaste uttryck hvarken af förvåning eller lädje. sj Ja måste lemna de båda flickorna helt och hållet i din vård., tortfor Helsman; Du