Aftonbladet – 29 juli 1859, sida 3

Edra efterforskningar hafva varit fruktlösa, sade Harry, så snart han fick se hans nedslagna utseende. De hafva så, sir. . Jag visste att det skulle så gå. Ni visste det skulle så gå! upprepade den unge mannen förvånad. Huru kunde ni möjligen veta, sir, att de icke skulle lyckas ? Ingendera af vännerna svarade; ty ehuru båda trodde på berättelsen om Emmas svaghet, hvilken sir John Sellem så listigt hopspunnit, för att befrämja sina egna, nedriga afsigter, återhöllos de dock af en finkänslighet, eller måhända af ett dröjande hopp, för. hvars tillvaro de knappt sjelfva kunde göra sig reda. Jag ber. eder förlåta mig, mira herrar, sade Kit. Jag är väl en ringa och fattig man, men detta är ett fall, der den rike och den fattige äro jemngoda. Jag anser mig ega rättighet att göra denna fråga.n Hvilken vi vilbgt skulle besvara,, sade Harold, om det stode i vår makt. Hans gäst skakade på hufvudet. Män af uppfostran, såsom ni, yttrade han, draga inga slutsatser utan anledning. Ni har rätt, utropade den förre, som fann något oädelt uti att hålla honom i ovisshet, och vi vilja vara fullt uppriktiga emot er. Vi hafva skäl till den förmodan att miss Cheerly frivilligt lemnade sitt hem, för att slippa uppträda inför domstolen emot sin gamla tjenarinna., Och Nancy ? Vi hafva icke rätt att bedömma bevekelsegrunderna hos den person ni nämnde, som utan tvifvel äfven af fri vilja följde henne. Harry Burg log gillande åt den takt, hvarmed hans vän undvek en förklaring, som det skulle plågat honom att höra upprepas, om han ock måste tro den vara sann. Bankirens berättelse hadeväckt honom ur: hans dröm, men han hade dock icke glömt den,