Aftonbladet – 26 juli 1859, sida 3

Efter långvariga resultatlösa underhandlingar-med påfliga regeringen, angående afsöndrandet af några områden uti (kantonerna Graubiinden och Tessin från beroendet af biskopsdömena Milano och Como, har förbundsförsamlingen, på förslag af förbundsrådet, den 16 dennes beslutat: 1) att bemyndiga nämnde schweiziska områden att upphäfva hvarje utländsk episkopaljurisdiktion på schweizisk botten, och 2) att uppdraga dem att upprätta vikariater, tilldess de hinna ordnas under de schweiziska biskopsdömena, ITALIEN. Rörande fredsfördraget och grefve Cavours afträdande i anledning deraf meddelas uti en korrespondens från Paris af den 17 dennes följande upplysningar: Grefve Cavour hade gått in på att underskrifva ett fredsfördrag. som bhifvit på förhand uppgjordt af kejsar Napoleon. Detta fördrag gjorde af Venedig eu sjelfständig stat, med en venetiansk förvaltning och armå, under erkehertig Maximilians spira. Detsamma -tillförsäkrade Sardinien de tre hertigdömena Parma, Modena och Toscana samt hela Lombardiet med fästningarne Peschiera och Mantua. HLegationernas förvaltning skulle öfverlemnas åt. konungen af Sardinien, likväl under påfvens suveränitet. Men vid mötet mellan de båda kejsarne i Villafranca blef Napoleon rörd. -af.-sin. motståndares förtviflan och afsade sig alla dessa vilkor. Han fordrade blott Lombardiets anslutande till Sardinien (utom Peschiera och Mantua) samt vidare Parmas förening med Piemont, men deremot gick han in på storhertigens af Toscana och hertigens af Modena restauration samt antog Mincioliniensåsom gräns för Österrikes absoluta herravälde. Grefve Cavour, upphofvet till den rörelse, hvars ändamål var österrikarnes fullständiga fördrifvande ur Italien, har hellre ingifvit sin afskedsansökan än att underteckna ett fredsfördrag, som öfverlemnade Venedig åt Österrike. Så länge denna ställning fortfar, är det omöjligt att.denne berömde: statsman, som alltid visat så sig så mån om sin värdighet, skall kunna besluta sig till att åter inträda i ministeren. Han har hyrt sig en villa. vid--Chamouny, der han ämner tillbringa sommaren. Hvad italienska konfederationen beträffar, så är den blott ett dåligt. skämt, hvarpå ingen förståndig politiker tror, Hvad skall det blifva af Modena och Toscana? Då de båda kejsarne vilja påtruga dem deras gamla impopulära furstar, hafva de glömt, att dessa båda furstar kämpade mot fransk-italienska armen vid Solferino, der 6000 italienare betalt Italiens befrielse med sitt blod; Det konstitutionella partiet, hvilket hittills i dessa Provinser omintetgjort alla bemödanden till Jugnetsstörande, skall måhända ej mera vara starkt nog att längre hålla desrevolutionära elementerna i tygeln.? Betecknande för sinnesstämningen inow det Könstitutionella partiet uti Sardinien är en artikel i nämde partis organ, Opinionen, hvilken uttalar sig med mycken bitterhet öfver fredsfördraget... Det heter i nämde artikel bland annat: ltalien har ej genom freden vunnit något väsentligt och måste på nytt sätta sina förhoppningar till kriget. Emellertid skall det fortfarande förblifva ett föremål för Europas farhågor, emedan oupphörligt revolutionen hotar utbryta inom dess gränser. Den vigtiga omständigheten, att grefve Arese misslyckats i sitt försök att bilda en minister. hyaremot detta. med lätthet lyckats för Lz Marmora, hvars frisinnade och rationella åsigter äro allmänt värderade, äfvensom -.att den till det demokratiska partiet hörande Ratazzi öfvertagit inrikesportföljen i det nya kabinettet, häntyder derpå, att dessa af Opinione uttalade åsigter vinna: understöd uti de högre kretsarne i Turin: Uti en af Weser-Zeitung meddelad. depesch från Bern förklaras underrättelsen om;oroligheter uti Milano för fullkomligt ogrundad. Uti Turin hade man helt öppet.--botatNa: poleon med Orsiniska bomber. Öfverallt uti Lombardiet hade trikoloren försvunnit, och i dess ställe svajade sorgefanor. Uti. Livorno hade om aftonen den 14 dennes en stor demonstration mot freden egt rum, Öfvertygelsenatt fredspreliminärernas -genomförände på fredlig väg skulle omöjliggöras af italienarnes kraftfulla motstånd, synes göra sig allt. mera gällande, Uti Toscana. Modena och Parma protestera städer och landskommuner mot de fördrifne eller flyktade furstarnes återvändande... Isynnerhet uti Toscana rustar man sig under ledning af statskonsultan och den provisoriska regeringen; som oafbrutet fortsätter sin verksamhet, till ett kraftigt motstånd, Ett dekret af den provisoriska regeringen anordnar, i öfverensstämmelse med lagen af den 3 Mars 1848, bildandet af valförsamlingar för förrättande af val till nationalrepresentanter, hvilka skola tillkännagifva befolkningens vilja, i fråga om Toscanas blifvande öde. . Tillika har den provisoriska regeringen; afsändt tvenne fullmäktige, -Perugi och Mucci, till Paris och London, för att upplysa franska och britiska regeringarne om ställningen i Toscana. och folkets önskningar. Enligt ett i. Paris. gängse rykte skulle -hertigdömet Parma komma att förenas med Piemont, En bekräftelse.af detta rykte trodde man sig finna uti den omständigheten, att uti fredspreliminärerna storhertigens. af. Toscana och hertigens af Modena restauration uttryck: ligen blifvit stadfästad, hvaremot Parmas öde lemnades att framdeles bestämmas. Enligt österrikiska berättelser skulle deremot hertiginnan af Parma redan bereda sig att återvända till sitt land, ; Konungen af Neapel skall hafva, såsom vilkor för sitt deltagande uti italienska förbundet, yrkat att det verkliga presidiet skulle beviljas. honom,-då påfven endasjskulle komma att föra -hederspresidiet. — I! Påfven Pius IX skall draga i betänkande att nArnntta ma Mat oscar dna JAg lus Ur — RY MA UD pr mn FA GC mos fa