sa mna ISTOCKAOTIM deh 26 JdiL b x Det italienska kriget är nominelt. slut. Fand, paj merenchafva stigit både i England och Franke ike:3 det är ett alltnänt jubilerande af beuv: Ira 8 och tillfredställelse; man kastar sina ; nö: sor i luften, omfamnar hvarandra, prisar å sucivig Napoleon och går till sina vanliga : söronoål. med känslan af att stora ting bhifk it utförda och stora faror afvända. Vi kun? i a ej dela dessa känslor. Vi kunna hvarken sifva vårt bifall eller glädja oss. Med dessa ord börjar the Economist en oanalys af fredenvw, uti hvilken tidningen på ett klart och slående sätt .ådagalägger att Louis Napoleon svikit alla sina löften och förrådt alla de intressen, för hvilkas främjande han sade sig gripa till svärdet. Vi kunna lätteligen begripa — fullföljer tidningen -— att vekhjertade menniskor, för hvilka krigets fasor och lidanden äro mera förfärliga än någon sak är dem dyrbar, skola fröjda sig öfver att ett dylikt elände på. hvad sätt och till hvad pris som helst uppbör: Vi kunta lätteligen begripa, att två kejsare, som under sex veckor. pröfvat krigslyckan vid 35 graders hetta, med en kostnad af 360,000,000 rår för hvardera, och som sett 50.000 man ligga slagna eller dödade omkring sig, kunna vämjas vid den blodiga leken och: göra fred. Men att sktiskastatsmän eller tänkande åskåPprör; f den tanken, att någontin dare kunna vara . ti säd ri SN 1 ti blifvit vunnet genom ce... gö ER ds nar gonting afslutadt genom en så bila sag kompetenta statsmän kunna av . SN att Italien vunnit oberoende eller-att ad leon skördat ära — detta äro vi alldeles urj, stånd att förstå. Enligt vår tanke har Italiå lien vunnit ingenting; frågan är ännu öppen; såret har ej gått igen; fransmännens kejsare har i den otvetydiga segerns ögonblick och för 3 den teatraliska effektens skull uppgifvit alla j. sina höga anspråk och våldfört alla sina ädla 1 löften -samt återvänder till Paris, till namnet en triumfator, men i verkligheten en förnedrad IG och. vanhedrad man. Vilkoren för och om-1, ständigheterna vid denna fred göra den i vår. S I I vv 4 mö, BA Puka GR BG tanke till en af de mest ibåliga, orättvisa och cyniska man kan minnas, samt, undantagandes i afseende på Napoleons egen personliga fåfänga och de planer, han möjligen ytterligare hyser, en af de mest opolitiska. Låtom oss skärskåda den i dess förhållande till de fem parter den vidkommer: Italien i sin helhet, Österrike, Sardinien, Frankrike samt hela Europas välfärd. Italiens förhoppningar om oberoende och nationalitet Ha ännu en gång blifvit trampade i stoftet, och de löften, dess erkände befriare nn dat, fräckt -brutna. -Då Ludvig Napoeon gick örver Alperna, : proklamerade han, att han kom fär att befria Italien från det utländska ok, som så länge nedtryckt det, samt att göra det fritt från Alperna till Adriatiska hafvet, samt att sedan han gjort detta. skulle han öfverlemr a åt hvarje särskilt italiensk stat att sjelf välja sin suverän och sin styrelseform.: Nu drager han sig tillbaka, lemnande och garanterande åt samma österrikare, som han förbundit sig att utdrifva, nyckeln till Italien, det område, som förbinder detta land med Wien, samt de fästningar, medelst hvilka det så länge innehafts; och med ett cyniskt lugn, värdigt hans farbror, slänger han åt Piemont halfva Lombardiet, utan att begära detta sistnämndas samtycke, safnt återinsätter i Parma, Modena och Toscana de furstar, som Parma, Modena och Toscana nyss förut afdankat och förjagat. De romerska staterna — hvilkas dåliga regering och fortfarande utländska besättande voro er af de ursprungliga förevändningarne och ursäkterna för kriget — återlemnar han Jugnt till den oduglige påfven, hvilken de ännn mer uppretat genom försöket att sluta sig till hans befrielsearme, och som han upphöjer tills värdigheten af nominel chef. förden blifvande konfederationen, på samma gång som han, genom att göra Österrike till en medlem af denna konfederation, så mycket som på honom beror sanktionerar, underlättar och legaliserar denna oafiåtliga inblandning i och inflytande på de öfriga italienska staternas. inre angelägenheter, oaktadt kriget utgafs ha till mål att göra slut derpå. ftalien må sannerligen anse sig såldt, sviket och förrådt. Kejsaren af Österrike har, efter hvad oss synes, icke förlorat någonting annat än militärisk prestige. Han har blifvit slagen. det är sannt, i trenne affärer, men ji hvarje fall ha hans trupper fäktat väl och synas hafva tillfogat. förluster nära nog, om icke fullt ut, så svåra, som? de, hvilka de sjelfvalidit. Hans motståndare ryggar för att fört sätta striden när han nalkas Östorrikes fäst ningar; föreslår ei vapenhvila ach erbjuder österrikiske kejsaren fredsvilkor, som: lemna i dennes våld den verkligen enda försvarbara delen af Hans italienska besittningar och en erkänd: position såsom den: mäktigaste staten i den föreslagna konfederationen.och följaktligen dess verklige beherrskare och chef. Deremot. afstår den österrikiske; kejsaren områ Aet mellan Mincio och Ticino, visserligen ett fruktbart slättland, men som icke erbjuder någon enda försvarbar position — för öfrigt et! slättlard, som den, hvilken är herre öfver Mantua och Verona, kan eröfra hvilken stund som helst, då en gynhande politisk konjunktur inträffar. Sardinien, eburu efter utseendet den: enda vinnande: genom resultatet af fälttåget, är måhända i sjelfva: verket den mest bedragna och förorättade af alla deltagare i detta krig. Det har icke lyckats att genomdrifva Italiens )5efrielse från det österrikiska inflytandet, för Ups REA PTE SA ETTER SE IDE Åsa pudipöpe AT RR fr RKA