Aftonbladet – 22 juli 1859, sida 3

faskinknifven i hand från afsats till afsats. från träd till träd. Förgäfves nedstörtade österrikarne med kartescher och bajonetter hela led; de stormandes antal ökades oupphörligt och de kommo upp på platån, der et! förfärligt mördande började. De till raseri uppretade fransmännen, synnerligen zuaverna och turcos; gåfvo ingen pardon, utan nedgjorde med bajonett, faskinknif eller kolf alla som kommo i vägen för dem. En fransk voltigörofficer, som fördes sårad till Mantua, berättar bland annat, att han blet förfärad ätver detta soldaternas tigerliga raseri. Det var ett rysligt skådespel, berättar ban vidare, att se dessa vilda, af damm och krut nedsvärtade skaror storma uppför höjderna liksom lössläppta djeflar, under det att skott, trumhvirflar, trumpetstötar och de kämpandes eiler löendes skrik bildade en afgrundskonsert. Då vi: inträngde i Solferino, såg jag under portalen till ett hus, der en mängd österrisiska lik lågo, en fientlig officer, som sökte resa sig upp. Jag ville rädda honom; men redan i nästa ögonblick var han af zuaverna pokstafligen sliten i stycken. Mina skor voro hetäckta med blod, och hvarje ögonblick gesaomvadade vi blodbäckar eller måste klifva ifver högar af lik. Det är ett underverk att jag kom lefvande och till och med blott linIrigt sårad ur detta blodbad, ty ehuru jag sjort två fälttåg i Afrika och Krimkampanjen, så har jag likväl aldrig sett döden i en å ryslig gestalt. som. vid Solferino. Äfven piemontesarne hade att bestå en ganska het strid.Vid San Martino och Pozzolengo kämpades förtvifladt å begge sidor, och hade icke piemontesiska divisionen Mollard i rättan tid oträffat på valplatsen, så skulle utgången hafva blifvit betänklig för piemontesarne. En el af San Martino uppgick ilågor, och spillrorna af de brinnande husen begrofvoen stor mängd af de kämpande. Med ett ord: detta slag skall med blodiga drag stå skrifvet i letta fälttågs historian.