Aftonbladet – 22 juli 1859, sida 3

Ännu ett ord om prosten Holst och hans klockare. Ehuru Kongl. Maj:t genom upphäfvande af domkapitlets i Lund beslut stadfästat prosten Holsts åtgärd, beträffande klockaren Kullmans afsättning, behöfver dock räkningen med.den örstnämnde derföre visst icke dermed vara till fullo åfslutad. — Ännu återstår en post. ett litet item i denne råe och vildsinte prelats debets-conto, hvilken det vore stor synd ati efterskänka, innan han blifvit så brännmärkt i allmänna opinionen som möjligt är, ehuru det icke är möjligt att så märka honom, som han förtjenar — — Det återstår nemligen såsom ett icke emotsagdt eller vederlagdt faktum, att prosten Holst vid allmänt husförhör slagit klockaren Kullman omkull under sig och trampat. honom på magen — och vi skola hoppas, att den tvåäriga preskriptionstiden ännu icke förflutit sedan detta timade. — Allmänna lagen stadgar dubbla böter för.den, som i embetets ärender med ord eller gerning sig förgår. Om nu också vetta bötesbelopp är ringa och lätt för en prost i Raftunda att betala, är dock skammen så mycket större, och dessutom vinnes för det allmänna den fördel, att hr prostens uppförande måste blifva vid laga domstol fullständigt undersökt. Härifrån går saken i appellationsväg icke till ecklesiastikministern grefve Hamiton och hans expeditionschef hr Holmqvist, utan till kongl. hofrätten öfver Skåne och Blekinge, och sedan till högsta domstolen, och om förutnämnde minister och lagfarne expeditionschef äro af den åsigt, att en pastor bör ega rätt att extra judicialiter afstrafa sin klockare, jemväl vid ett så uppbyggligt tillfälle som ett husförhör, är dock säkert, att nämnde domstolar icke äro det, och att den sistnämnde, som icke skonade ett annat skötebarn, Ola Månsson, ännu klart uppfattar den svenska domareregeln: Lag och ej slag skal gälla. Sedan torde jemväl domkapitlet i Lund, med ledning af denna brottmålsransakning, enligt kyrkolagen, ega rätt att suspendera eller åtminstone varna och skrapa en sådan pastor, och deröfver klagas ej heller hos ecklesiastikministern utan hos hofrätten o. s. Vv, Om nu klockaren Kullman skulle vara så enfal.ig och eftergifvande, att han uraktlåter, medan ännu tid är, att till laga domstol instämma prosten Holst med yrkande af slagaböter och rättegångskostnadsersättning, så bör det dock tillhöra domkapitlet att, då en prestman så förgått sig under embetets utöfning, mot honom genom konungens befallningshafvande anlita allmän åKlagare i häradet, hvilsen, ifall det nu varit en-bonddräng, som företagit sig att slåss på ett husförhör, säkerligen icke försummat att åtala saken — ja, man har äfven skäl att förvänta, det konungens justitiekansler eller rikets ständers justitieompudsman bör anbefalla åtal för så groft våld af embetsman under tjensteutöfning, af prest under en helig förrättning —— Ty hvarföre nafva vi denna bögre åklagaremakt och afjöna den dyrt, om haåndlingar, som så såra let allmänna vettet och -rättskänslan och väckt pressens uppmärksamhet i alla lands: indar, skola få opåtaldt passera —? Den prest, som tillåtes att så förgå sig vid ett husförhör, san snart göra det i kyrkan — — Det bör lerföre jemväl vara hvarje. rättsinnad prestnans intresse att en person, som genom slikt ippiörande föranledt skandal för ståndet, ej indansipper laga ansvar, Huru kan man då undra på, att läsare, vaptister och mermoner m. fl. så lyckas att pland vår allmoge göra proselyter, då medemmar af den lutherska kyrkans presterskap innas, som icke ens vid offentliga tillfällen a rn Rn NE