Aftonbladet – 22 juli 1859, sida 2

och gods beträffar, så skola de i sanning vara slugare än jag tror, om de kunna springa bort med dem — ehuru det kanske vore ett godt försigtighetsmått, om bi försatte mig ieganderätt dertill. Men min Bästa herre, anmärkte Harold Tracey, hyvad skulle ni väl kunna: göra i den händelse att mr Snape — som jag högligen misstänker för att hafva sin band medi denna affär — sökte öfverleina egendomen i den nye pretendentens hand?, Det är just för denna orsak som jag fram kastar detta förslag; jag anser mig verkligen vara den ende man på hela orten, som förvaltaren är rädd för; han skulle förr våga sticka sin hand i elden, än göra ett försök att jaga bort mig. Huru så ? Ty ban vet att jag skulle kunna bringa hela befolkningen i vapen emot honomp, svarade doktorn — ,ej såsom en af mina förfäder, gränsboerna, men genom ett enda ord till de der halfvilda kamraterna, som välkomnade er på ett så ohöfviskt sätt vid er ankomst till Alston Moor: Stackars okunniga naturbarn), fortfor han, de äro sträfva som graniten. Utan förmåga att låta polera sig, xom denp, inföll Harold Tracy leende. Jag är rädd att ni inte är så långt ifrån sanningen i detta fallv, sade skotten; men ehuru stort skäl ni kan hafva att döma dem. ogynsamt, så kan jag dock säga er, att de äro mäktiga någonting ännu bättre än det.x Hvad då?n z Tacksamhet! sade skotten. Jag har lefvat mer än fem och trettio år ibland dem och varit i tillfälle att göra dem en och annän god tjenst ibland; de veta att jag är der:s vän och hafva förtroende till mig. Så gammal och svag jag är,, fortfor han, ;så kan