Aftonbladet – 22 juli 1859, sida 2

återvänder hertigen at fToseana tilll den hutvudstad, hvarifrån han kort förut flytt, och denna provisoriska regering, hvars ickeerkännande man ville lägga lord Malmesbury till last såsom en förbrytelse, har redan tagit en snöplig ändalykt. Än om England skulle ba följt den politik, hvartill några liberala blad sökte nödga lord Derby? Det hade sannerligen varit en lysande roll för England att i ett slikt befrielsekrig marschera vid Louis Napoleons sida! Alla måste vi glädja oss öfver fredens återställande, ty freden är en af de största välsignelsernapå jorden. Men måtte dock detta års lärdomar icke gå förlorade för. oss : Daily Newsv åter yttrar: Om någon menniska skall erhålla lof och pris på jorden och syndernas förlåtelse i den andra verlden för alla de förbrytelser hon icke it egått, då tillkommer upphofsmannen till freden i Villafranca ära och pris. Man bedöme kejsaren efter alla de planer man vid påsktiden tillskref honom — sammansvärjningen med Ryssland, planen till invasion i England, anfall på Egypten, delning af Turkiet 0: 8. V., och man skall gerna medgifva att han gjort sig förtjent af menskligheten. Med opartisk trolöshet har han gäckat sina belackare och dragit sina vänner vid näsan. Vi äro alltför blödsinniga och korttänkta för att rätt upp katta det ärorika i ett krig, sora för egna syften förts af en man, för hvilken en armå antingen är ett herrsklystnadens verktyg eller en domare öfver hans öde. Vi se ädla grundsatser prostituerade och väsentliga intressen rubbade — hvarföre? För att bevisa, att en kejsare kan vara fältherre, utan attnågonsin ha varit soldat, samt att krigskonsten lättare läres än konsten att handla hederligt och rätt. Englandiär ej fritt från :förebråelser i afseende å Italien, men vi tacka Gud, att vi åtminstone i denna svarta Villafrancahistoria ha rena -händer. Morning Advertiser, är öfvertygad, att ordningen snart skall komma till England att möta ett franskt anfall. De utomordentliga tilldragelser, som egt rum i Lombardiet under de sista dagarne, hafva — säger tidningen — en olycksbådande betydelse så väl för oss som för de kontinentala nationerna. Vår. tid att blifva anfallna tillstundar. Vi tro oss träffa sanningen, då vi tillägga, att det är en mening, som nu hyses af hvarje medlem af Hennes Maj:ts regering, ehuru sådant ingalunda var händelsen för en månad sedan, att denna tid icke r aflägsen. Vårt kabinett har. från en den mest tillförlitliga källa få:t bekräftelse derpå; att Louis Napoleon icke allenast beslutat anfalla detta land, utan äfven uppgjort alla planer för detta ändamål. Och vi hysa icke det ringaste tvifvel derom, att den plötsliga freden mellan honom och Österrike förnämligast kan tillskrifvas hans önskan att hafvasin italienska armå disponibel, med minsta möjliga tidsförlust, för de ändamål,-som stå i, förbindelse med hans fiendtliga afsigter mot våra kuster. Nästföljande tre månader skola bilda en högst kritisk period i vår historia. Efter Oktober skola väderleken och sjön för följande sju månader betydligt öka de faror som äro förenade med ett anfall mot våra kuster. Det blir derföre angeläget att ministrarne n.tt och dag påskynda sina förberedelser med afsende på hvarje eventualitet, som kan möta under närmaste trenne månader. Inga utgifter böra sparas, alla möjliga åtgärder böra vidtagas, så att, i händelse den öfvermodige fribytaren i Tuilerierna, den lättsinnige störaren af-verldsfreden, vågar det tillämnade försöket att landstiga på våra kuster, han må drabbas af det öde, som en så kolossal förbrytelse i högsta mått förtjenar Om Louis Napoleons beteende mot sin bundsförvandt, konung Victor Emanuel, yttrar nyss citerade tidning bland annat: Det synes, som hade Louis Napoleon gjort det til! föremål för ett af sina djupa studier, huru han skulle kunna hopa en mängd förolämpningar på konungens af Sardinien hufvud — den monark, med hvilken han, efter allt utseende, stod på den vänskapligaste fot blott några få veckor förut. Hvarje dag, vi hade nästan sagt hvarje timma, medför en ny skymf. Den sista igenfinnes i Monitören för nägra dagar sedan. I proklamationen till armån antyder Louis Napoleon öppet det förhållande, vari Victor Emanuel hädanefter. måste stå ill Frankrike. -Lombardiets förening med Piemont, säger det napoleoniska dokumenet, skapar åt oss en mäktig allierad, som ar oss att tacka för sitt oberoende, Dessa ord iro betecknande, de äro äfven ominösa. Att en så liten stat som Piemont, med en tillökning af 3,00 ,000 lombarder, skall blifva en ulierad till. Frankrikes herrskare, innebär i sjelfva verketatt Piemont skall blifva en fransk provins. och dess suverän endast en tjenare åt Louis Napoleon. Och dertill kommer den. spotska och vidriga fras, som med öfvermodig ton förkunnar hela verlden, att Piemont har att tacka! Louis Napoleon för sitt oberoende. Sardinien vorde väl hafva besparats ett så skymfande attryck — då det ser att utan tapperheten nos dess trupper, anförda och uppmuntrade af dess suverän, skulle Louis Napoleon aldrig nafva vunnit de två stora bataljer, öfver hvilka an nu yfver sig. Vi veta att Victor Emanuel icke behöfver ippmanas att jemföra sin nuvarande ställning nför Europa med den han innehade för 12 månader sedan, d. v. 8 förrän han, i en olycklig stund, gjorde sig sjelf beroende af Decembermannens.:godtycke; ty denna jemförelse måste i hvarje ögonblick framståför hans sinne, Han var då vördad och beundrad at illa dem, hvilkas vördnad: och beundran egde RN ANDE TREND DA STREET PER ITNE SE SET VPN