Aftonbladet – 21 juli 1859, sida 2

försona den orätt, som blifvit er tillfogad. Som ni vet, är Lock Farm just nu Jledigt. Jag har hört det, sir. Min vän Willie skall få det. Huru! Jag skulle få detta arrendel utropade den unge mannen. Jag skulle åter bygga upp det gamla fädernehemmet! Ack, nådig herre, ni skämtar med mig. Detskulle dessutom behöfvas omkring tusen pund att förskaffa nödvändiga inventarier. Jag skulle tro-att denna summa väl fordras dertillv, svarade Harry, och du skall äfven få den. Willie kände sig helt förvirrad. Det syntes honom som en dröm — han kunde ej tro att allt var en verklighet. Få den! upprepade han. Ja, emot säkerhet, tillade hans nye egendomsherre. Detta ord återförde honom till besinning. Jag har ingen säkerhet att erbjuda, sade William Franklin med en suck. Du har den bästa jag kan önskal utropade Harry Burg och räckte honom handen: ett trofast hjerta, en redlig och god karakter. Jag begär ej någon annan. Tvekar du att emottaga mitt anbud? tillade han, ty han märkte ej att det var den djupaste rörelse öfver detta ädelmod, som hindrade honom att genast svara. Jag har varit din gäldenär — hvarföre skulle du tveka vid att blifva min? Jag skall i denna dag låta uppsätta kontraktet. Det är en tacksamhet, som ej kan uttalas i ord, och denna kände enkan och hennes son i hög grad. Ser du, moder,, sade den unge förpaktaren och slöt henne i sina armar, du har ofta sagt mig att slagsmål och gräl aldrig skulle föra något godt med sig, och nu hafva de ändock förskaffat mig en så ädelmodig vän och beskyddare.